{"id":33686,"date":"2020-02-25T03:14:42","date_gmt":"2020-02-25T02:14:42","guid":{"rendered":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/historia\/kiko-arguello\/"},"modified":"2026-08-06T11:31:29","modified_gmt":"2026-08-06T10:31:29","slug":"kiko-arguello","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/historia\/kiko-arguello\/","title":{"rendered":"Kiko Arg\u00fcello"},"content":{"rendered":"\n

Kiko Arg\u00fcello<\/strong><\/h1>\n
\n
\"Kiko\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button><\/figure>\n<\/div>\n

Francisco Jos\u00e9 G\u00f3mez Arg\u00fcello Wirtz<\/strong> f\u00f6ddes i Le\u00f3n (Spanien) den 9 januari 1939, son till Jos\u00e9 G\u00f3mez de Arg\u00fcello D\u00edaz-Canseco och Pilar Wirtz Su\u00e1rez-Guisasola, och var \u00e4ldst av fyra syskon. Vid tv\u00e5 \u00e5rs \u00e5lder flyttade hans f\u00f6r\u00e4ldrar till Madrid. Han studerade konst vid San Fernando-Akademin i Madrid och erh\u00f6ll examen som teckningsl\u00e4rare. Han deltog i m\u00e5nga utst\u00e4llningar och m\u00e5lningst\u00e4vlingar i Spanien. \u00c5r 1959 mottog han det Nationella Extraordin\u00e4ra Priset f\u00f6r Ungdomsm\u00e5leri med m\u00e5lningen: \u201dV\u00e4ntan\u201d.<\/p>\n\n

I slutet av 1950-talet genomg\u00e5r han en existentiell kris som leder honom till ett djupt m\u00f6te med Jesus Kristus och f\u00e5r honom att \u00e4gna sitt liv och sin konst \u00e5t Kristus och Kyrkan, vilket ocks\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndrar inneh\u00e5llet i hans konst. Den 8 december 1959, tidigt p\u00e5 eftermiddagen, medan han befinner sig i sina f\u00f6r\u00e4ldrars hem, k\u00e4nner han en impuls att dra sig tillbaka till sitt rum f\u00f6r att be en stund; d\u00e4r upplever han Jungfru Marias n\u00e4rvaro, med barnet i sina armar, och hon anf\u00f6rtror honom ett budskap: ”Man m\u00e5ste bilda kristna gemenskaper som den Heliga Familjen i Nasaret, som lever i \u00f6dmjukhet, enkelhet och lovs\u00e5ng. Den andre \u00e4r Kristus.\u201d<\/em> Budskapet \u00f6verraskar honom och kommer att bli centrum f\u00f6r hela hans liv.<\/p>\n\n

\u00c5r 1960, p\u00e5 tr\u00f6skeln till Andra Vatikankonciliet, som skulle komma att pr\u00e4gla hans liv djupt b\u00e5de som kristen och konstn\u00e4r, genomf\u00f6r han tillsammans med fader Jos\u00e9 Manuel de Aguilar en resa genom Europa f\u00f6r att studera sakral konst och finna ber\u00f6ringspunkter mellan katolsk och protestantisk konst inf\u00f6r Konciliets sammankallande. Tillsammans med skulpt\u00f6ren Jos\u00e9 Luis Alonso Coomonte och glaskonstn\u00e4ren Carlos Mu\u00f1oz de Pablos bildar han en grupp f\u00f6r forskning och utveckling av sakral konst, \u201dGremio 62\u201d, och arrangerar en rad utst\u00e4llningar i Madrid, Royan (Frankrike) och Haag (Nederl\u00e4nderna). Hans liv under dessa \u00e5r pr\u00e4glas redan av apostolatet som l\u00e4rare inom Cursillos de Cristiandad<\/em>.<\/p>\n\n

Efter att ha h\u00f6rt ett tal av p\u00e5ven Johannes XXIII, d\u00e4r han talade om de fattigas kyrka, fick han intuitionen att Kyrkans f\u00f6rnyelse skulle komma fr\u00e5n de fattiga. D\u00e4rf\u00f6r \u00f6vergav han \u00e5r 1964 sin karri\u00e4r som m\u00e5lare. I sp\u00e5ren av den helige Charles de Foucauld \u2013 att leva Jesu dolda liv i Nasaret \u2013 besl\u00f6t han sig f\u00f6r att leva bland de allra fattigaste, i en enkel barack i Palomeras Altas i Madrids utkanter. Runt honom samlades en grupp romer, marginaliserade och fattiga m\u00e4nniskor\u2026 de skulle komma att utg\u00f6ra k\u00e4rnan i den f\u00f6rsta neokatekumenala gemenskapen. \n<\/p>\n\n

I Palomeras m\u00f6ter han Carmen Hern\u00e1ndez Barrera, som just hade \u00e5terv\u00e4nt fr\u00e5n Israel och som genom den spanske liturgikern fader Pedro Farn\u00e9s Scherer stod i kontakt med hela den liturgiska f\u00f6rnyelsen fr\u00e5n Andra Vatikankonciliet. Carmen blir djupt ber\u00f6rd av den gemenskap av fattiga som hon finner i Palomeras och beslutar sig f\u00f6r att stanna kvar och leva d\u00e4r bland dem, i en n\u00e4rliggande barack. \n<\/p>\n\n

P\u00e5 beg\u00e4ran av de fattiga som de levde tillsammans med b\u00f6rjade Kiko och Carmen f\u00f6rkunna Jesu Kristi Evangelium och, steg f\u00f6r steg med tiden, ledde Herren dem till att utforma en teologisk-kateketisk syntes, grundad p\u00e5 Guds Ord, Liturgin och Gemenskapen, som g\u00f6r det m\u00f6jligt f\u00f6r m\u00e4nniskor att leva i broderlig gemenskap och ger dem en mogen tro. \n<\/p>\n\n

Denna nya vandring f\u00f6r kristen initiation v\u00e4ckte intresse hos Madrids \u00e4rkebiskop, monsignore Casimiro Morcillo. Mons. Morcillo fick k\u00e4nnedom om att ett regeringsbeslut den 28 augusti 1965 hade beordrat Guardia Civil att riva barackerna i Palomeras Altas. Kiko bad om hj\u00e4lp fr\u00e5n \u00c4rkebiskopen, som personligen begav sig till Palomeras, stoppade rivningen, s\u00e5g vad Kiko och Carmen gjorde bland de fattiga och uppmuntrade dem att f\u00f6ra denna evangeliserande erfarenhet vidare till andra f\u00f6rsamlingar i Madrid. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt b\u00f6rjade arbetet \u00e4ven i Zamora och \u00c1vila (1965\u201367). \n<\/p>\n\n

I \u00c1vila m\u00f6ter han Guds tj\u00e4nare monsignore Dino Torreggiani, grundare av Kyrkans Tj\u00e4nare, som inbjuder dem att resa till Rom. \u00c5r 1968 flyttar de till Rom med ett brev fr\u00e5n Madrids \u00c4rkebiskop, Monsignore Casimiro Morcillo, adresserat till P\u00e5vens vikarie, kardinal Angelo Dell\u2019Acqua. D\u00e4r b\u00f6rjar deras mission i barackerna i Borghetto Latino. Mellan september och november h\u00e5ller Kiko och Carmen, tillsammans med pr\u00e4sten don Francesco Cuppini \u2014 efter att ha f\u00e5tt tillst\u00e5nd fr\u00e5n Kardinalvikarien \u2014 katekeser, och den f\u00f6rsta neokatekumenala gemenskapen f\u00f6ds i F\u00f6rsamlingen De Heliga Kanadensiska Martyrerna i Rom. \n<\/p>\n\n

All denna passion f\u00f6r evangelisation, som Kiko och Carmen f\u00f6r vidare tillsammans med en pr\u00e4st \u2014 fader Francesco Cuppini fram till 1971, d\u00e4refter fader Jes\u00fas Bl\u00e1zquez, en spansk pr\u00e4st, och fader Mario Pezzi, fr\u00e5n 1971 f\u00f6r katekeserna i Italien och fr\u00e5n 1982 p\u00e5 permanent basis \u2014 samlar omkring dem pr\u00e4ster, \u00e4kta makar och ensamst\u00e5ende som k\u00e4nner sig kallade att vara itineranter och erbjuder sig att resa vart som helst i v\u00e4rlden f\u00f6r att f\u00f6ra samma form av kristen initiation dit d\u00e4r det finns \u00f6nskem\u00e5l om katekes. \n<\/p>\n\n

De inleder en intensiv kateketisk verksamhet med \u00f6nskan att f\u00f6ra Andra Vatikankonciliets f\u00f6rnyelse till f\u00f6rsamlingarna, och denna formas gradvis till en vandring f\u00f6r kristen initiation efterdopet. Efter att ha lyssnat till f\u00f6rkunnelsen och katekeserna f\u00f6ds den neokatekumenala gemenskapen, och den ger sig \u201dut p\u00e5 vandring\u201d f\u00f6r att steg f\u00f6r steg \u00e5teruppt\u00e4cka Dopets sakrament. Sm\u00e5 gemenskaper, likt den Heliga Familjen i Nasaret, som vill leva i \u00f6dmjukhet, enkelhet och i en anda av lovs\u00e5ng, d\u00e4r den andre \u00e4r Kristus. Gemenskaperna uppst\u00e5r inte genom att m\u00e4nniskor frivilligt sluter sig samman, utan genom dem som, efter tv\u00e5 m\u00e5naders kerygmatiska katekeser, k\u00e4nner sig kallade till en vandring av gradvis och successiv tillv\u00e4xt av det fr\u00f6 som s\u00e5tts i deras dop: en existentiell f\u00f6rvandling av livet, en mognadsprocess till det gudomliga livet inom oss. S\u00e5 blir det, liksom i urkyrkan, synligt i en gemenskap hur Gud verkar fr\u00e4lsning i m\u00e4nniskorna genom en vandring av trosmognad. En gemenskap, Kristi uppst\u00e5ndna kropp, som g\u00f6r k\u00e4rleken och enheten n\u00e4rvarande: de tecken som kan dra hedningarna till tron. Detta \u00e4r ett s\u00e4tt att f\u00f6rverkliga Andra Vatikankonciliet och det som Konciliet l\u00e4ngtade efter n\u00e4r det framst\u00e4llde Kyrkan som ljus, salt och surdeg. Ett s\u00e4tt som profetiskt hj\u00e4lper f\u00f6rsamlingen att g\u00e5 fr\u00e5n en pastoral grundad fr\u00e4mst p\u00e5 sakramenten till en pastoral pr\u00e4glad av evangelisation. I ett sekulariserat samh\u00e4lle lever de neokatekumenala gemenskaperna i Kyrkan, Guds folk, som ett fr\u00e4lsningens sakrament, som ett ljus mitt bland nationerna. \n<\/p>\n\n

Kikos konstn\u00e4rliga temperament, hans existentiella erfarenhet och hans utbildning som kateket inom Cursillos de Cristiandad<\/em>, tillsammans med Carmens teologiska f\u00f6rberedelse, hennes passion f\u00f6r evangelisation och hennes kunskap om Andra Vatikankonciliets f\u00f6rnyelser\u00f6relse, skulle bli grunden f\u00f6r den Neokatekumenala Vandringen.<\/p>\n\n

Detta verk fick sin f\u00f6rsta officiella v\u00e4lsignelse under audiensen den 8 maj 1974 genom orden fr\u00e5n P\u00e5ven H. Paulus VI: \u201dHur mycket gl\u00e4dje och hur mycket hopp ni ger oss genom er n\u00e4rvaro och er verksamhet!\u201d<\/em> Det fick ocks\u00e5 en mycket v\u00e4rdefull bekr\u00e4ftelse under audiensen den 12 januari 1977, d\u00e5 P\u00e5ven h\u00f6ll ett tal helt \u00e4gnat \u00e5t den Neokatekumenala Vandringen. Vid slutet av audiensen tog P\u00e5ven emot Kiko och Carmen privat. Till Kiko sade han: \u201dVar \u00f6dmjuk och trogen Kyrkan, s\u00e5 kommer Kyrkan att vara trogen dig\u201d<\/em>, och till Carmen, som kn\u00e4b\u00f6jde inf\u00f6r honom, lade han sin hand p\u00e5 hennes huvud.<\/p>\n\n

Kiko och Carmen, som var mycket uppm\u00e4rksamma p\u00e5 och trogna Kyrkans L\u00e4ro\u00e4mbete, k\u00e4nde sig efter den Helige Johannes Paulus II:s tal vid det VI Symposiet f\u00f6r Europeiska Biskopskonferensernas R\u00e5d (11 oktober 1985), d\u00e4r han kallade Kyrkan till en \u201dNy Evangelisation\u201d, drivna att \u00e5 ena sidan inleda en ny form av evangelisation \u00e5r 1986 genom att s\u00e4nda ut familjer tillsammans med sina barn, och \u00e5 andra sidan att \u00f6ppna Pr\u00e4stseminarier som skulle vara stiftsanknutna, missionerande och internationella, och som skulle f\u00e5 namnet Redemptoris Mater<\/em>. Den 14 februari 1988, med den Helige Faderns st\u00f6d, uppr\u00e4ttade Kardinalvikarien Ugo Poletti det f\u00f6rsta missionerande stiftsseminariet Redemptoris Mater<\/em> i Rom.<\/p>\n\n

\u00c5r 2026 finns det 116 missionerande stiftsseminarier p\u00e5 de fem kontinenterna, med mer \u00e4n 3 000 redan pr\u00e4stvigda pr\u00e4ster. Hans missionerande resor var outtr\u00f6ttliga: m\u00f6ten med de m\u00e5nga gemenskaper som vuxit fram i s\u00e5 m\u00e5nga l\u00e4nder, stora ungdomssamlingar b\u00e5de f\u00f6r att v\u00e4cka kallelser till pr\u00e4st\u00e4mbetet och det religi\u00f6sa livet samt f\u00f6r att engagera och kalla familjer sj\u00e4lva, tillsammans med sina barn, att erbjuda sig f\u00f6r evangelisationen av dagens v\u00e4rld. \n<\/p>\n\n

Den Neokatekumenala Vandringen fick en s\u00e4rskild g\u00e5va den 30 augusti 1990 genom brevet \u201dOgniqualvolta\u201d<\/em>, riktat till monsignore Paul Josef Cordes, som utsetts \u201dad personam\u201d<\/em> f\u00f6r de Neokatekumenala Gemenskaperna. Genom detta Brev erk\u00e4nde P\u00e5ven Helige Johannes Paulus II den \u201dNeokatekumenala Vandringen som en v\u00e4g f\u00f6r katolsk formation, giltig f\u00f6r samh\u00e4llet och f\u00f6r v\u00e5r tids m\u00e4nniskor\u201d<\/em>.<\/p>\n\n

Tv\u00e5 formella och avg\u00f6rande steg togs \u00e5r 2002 genom dekretet om Godk\u00e4nnande \u201dad experimentum\u201d<\/em> av den Neokatekumenala Vandringens Stadgar fr\u00e5n P\u00e5vliga R\u00e5det f\u00f6r Lekm\u00e4nnen, p\u00e5 uppdrag av P\u00e5ven Johannes Paulus II, och \u00e5r 2008 (11 maj, Pingsth\u00f6gtiden) genom det definitiva godk\u00e4nnandet av Vandringen, bekr\u00e4ftat av P\u00e5ven Benedictus XVI, som en \u201dform f\u00f6r stiftsvis genomf\u00f6rande av den kristna initiationen\u201d<\/em> (Stadgarna, art. 1,2). D\u00e4refter f\u00f6ljde den 26 december 2010 det officiella godk\u00e4nnandet av \u201dDirektoriet f\u00f6r den Neokatekumenala Vandringen\u201d, det vill s\u00e4ga texterna till Kikos och Carmens katekeser som f\u00f6ljer den neokatekumenala vandringen. Sedan, den 8 januari 2012, godk\u00e4ndes Firandena i det Kateketiska Direktoriet<\/em> och slutligen, \u00e5r 2014, kom P\u00e5ven Franciskus bekr\u00e4ftelse \u2014 genom Statssekretariatet \u2014 av den liturgiska praxis och Stadgarna f\u00f6r den Neokatekumenala Vandringen.<\/p>\n\n

<\/div>\n\n
Kiko har deltagit som auditor vid flera Synoder p\u00e5 inbjudan av den Helige Fadern: \n<\/h5>\n\n
<\/div>\n\n
    \n
  1. \u00c5r 1983, vid Synoden om Boten och f\u00f6rsoningen i Kyrkans mission<\/em>;<\/li>\n\n\n\n
  2. Vid Synoden \u00e5r 1987 om Lekm\u00e4nnens kallelse och mission i Kyrkan och i v\u00e4rlden;<\/em><\/li>\n\n\n\n
  3. \u00c5r 1999, vid den II s\u00e4rskilda F\u00f6rsamlingen av Biskopssynoden f\u00f6r Europa;<\/em><\/li>\n\n\n\n
  4. \n
    \n
    \n
    \n
    \n
    \n
    \n
    \n

    \u00c5r 2005, vid den XI Ordinarie generalf\u00f6rsamlingen f\u00f6r biskopssynoden, om Eukaristin<\/em>;<\/p> \n \n<\/div>
    <\/div>
    <\/div>
    <\/div>

    <\/div>
    \n
    <\/div>
    <\/div>
    <\/div>
    <\/div>
    <\/section><\/div>
    <\/div>
    <\/div><\/li>\n\n\n\n
  5. \u00c5r 2008, vid den XII Ordinarie F\u00f6rsamlingen f\u00f6r Biskopssynoden om Guds Ord<\/em>;<\/li>\n\n\n\n
  6. Vid Synoden \u00e5r 2012 om Den nya evangelisationen f\u00f6r \u00f6verf\u00f6randet av den kristna tron<\/em>.<\/li>\n<\/ol>\n\n

    Dessutom uts\u00e5g P\u00e5ven Helige Johannes Paulus II honom \u00e5r 1990 till konsultor f\u00f6r P\u00e5vliga R\u00e5det f\u00f6r Lekm\u00e4nnen f\u00f6r en period av fem \u00e5r; utn\u00e4mningen f\u00f6rnyades 1996 och 2001; \u00e5r 2008 bekr\u00e4ftades han av P\u00e5ven Benedictus XVI och \u00e5r 2014 av P\u00e5ven Franciskus. Det inneb\u00e4r att han fr\u00e5n 1990 till 2019 var medlem av Dikasteriet f\u00f6r Lekm\u00e4nnen. \n<\/p>\n\n

    \u00c5r 2011 uts\u00e5g P\u00e5ven Benedictus XVI honom till konsultor f\u00f6r P\u00e5vliga R\u00e5det f\u00f6r fr\u00e4mjandet av den Nya Evangelisationen f\u00f6r en period av fem \u00e5r. \n<\/p>\n\n

    Kikos anf\u00f6randen vid tillf\u00e4llen som utdelningen av Hedersdoktorat och hans inl\u00e4gg vid Synoderna har varit ett tillf\u00e4lle att l\u00e4gga fram hela den teologiska, liksom andliga, rikedom som Herren velat v\u00e4cka genom detta verk: familjens mission i Kyrkan, f\u00f6rkunnelsen av kerygmat i den nya evangelisationen, en ny estetik i Kyrkan, fr\u00e4mjandet av v\u00e4nskapliga relationer med det judiska folket i ljuset av \u201dNostra aetate\u201d; och \u00e4ven: de kristna troendes pr\u00e4sterliga mission, Eukaristins och Guds Ords centrala betydelse i den kristna initiationens och formationens process, det akuta behovet av att f\u00f6ra tron vidare till barnen, n\u00f6dv\u00e4ndigheten av att \u00e5teruppt\u00e4cka f\u00f6rsamlingens sanna ansikte och d\u00e4r den uppm\u00e4rksamhet som hela Kyrkan \u00e4r kallad att ge \u00e5t de Nya Kyrkliga Realiteterna, den Neokatekumenala Vandringen, en vandring f\u00f6r Kristen Initiation i och f\u00f6r f\u00f6rsamlingarna\u2026 \n<\/p>\n\n

    P\u00e5 den kallelse till ny evangelisation som den Helige Johannes Paulus II riktade till hela Kyrkan \u00e5r 1985 \u2014 som vi n\u00e4mnde tidigare \u2014 svarade Kiko och Carmen genom att kalla familjer tillsammans med sina barn. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt f\u00f6ddes \u201dmissio ad gentes\u201d<\/em>, familjek\u00e4rnor (f\u00f6r\u00e4ldrar och barn) som flyttar f\u00f6r att leva i omr\u00e5den som beh\u00f6ver en kristen n\u00e4rvaro och ett kristet vittnesb\u00f6rd, kallade av biskoparna sj\u00e4lva som anf\u00f6rtrott dem uppdraget, tillsammans med en pr\u00e4st \u2014 en verklig \u201dmissio\u201d<\/em>. I dag finns de n\u00e4rvarande i 64 l\u00e4nder, d\u00e4r 220 missio ad gentes<\/em> har bildats. Kiko och Carmen har ocks\u00e5 svarat p\u00e5 den uppmaning som P\u00e5ven Franciskus gav om att rikta uppm\u00e4rksamhet mot periferierna, s\u00e4rskilt i storst\u00e4dernas utkanter, genom att inbjuda de gemenskaper som avslutat den neokatekumenala vandringen att erbjuda sig till mission som gemenskap, att l\u00e4mna sin egen f\u00f6rsamling och g\u00e5 till en annan, d\u00e4r Biskopen eller Kyrkoherden efterfr\u00e5gar en kristen n\u00e4rvaro. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt har flera \u201dCommunitates in missionem\u201d<\/em> s\u00e4nts till periferierna i Rom, Madrid och m\u00e5nga andra st\u00e4der.<\/p>\n\n

    Att i dag \u00e5terskapa en v\u00e4g f\u00f6r kristen initiation, som \u00e5 ena sidan tar upp hela rikedommen fr\u00e5n det fornkyrkliga katekumena\u00adtet och \u00e5 andra sidan \u00e4r f\u00f6rankrad i dagens samh\u00e4lle och Kyrka, uppm\u00e4rksam p\u00e5 hela den f\u00f6rnyelse som Konciliet \u00f6nskade, kr\u00e4ver en n\u00e5d och f\u00f6rm\u00e5gor av verkligt genial karakt\u00e4r, vilka Herren har gett som g\u00e5va till Kiko och Carmen. Tillsammans med den teologisk-kateketiska syntesen omfattar denna g\u00e5va ocks\u00e5 omsorgen om de liturgiska rummen och elementen, m\u00e5leriet, musiken\u2026 \n<\/p>\n\n

    Framf\u00f6r allt inspirerar Herren Kiko att t\u00e4nka om kring det liturgiska rum som \u00e4r l\u00e4mpligt f\u00f6r gemenskapen: en ny estetik som fr\u00e5n gemenskapen gradvis sprider sig till hela f\u00f6rsamlingen, till en ny modell av f\u00f6rsamling. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt \u00e5teruppr\u00e4ttas den liturgiska f\u00f6rsamlingen. Genom att studera baptisterierna i den tidiga Kyrkan bygger han mitt i det liturgiska rummet en dopbass\u00e4ng som m\u00f6jligg\u00f6r dop genom neds\u00e4nkning \u2014 som det mest passande tecknet f\u00f6r det som detta sakrament firar, enligt Konciliets anvisningar. Han placerar altarbordet i en mer central position och skapar och m\u00e5lar p\u00e5 v\u00e4ggarna runt omkring en \u201dmysteriekrans\u201d; det \u00e4r m\u00e5lningar som g\u00f6r fr\u00e4lsningshistoriens stora mysterier n\u00e4rvarande enligt den ortodoxa kyrkans kanon, m\u00e5lningar d\u00e4r Kiko ocks\u00e5 till\u00e4mpar sin kunskap om modern konst. F\u00f6r hela detta arbete har han ocks\u00e5 samarbetat med flera arkitekter och m\u00e5lare, tillsammans med vilka han har skapat en verklig skola. \n<\/p>\n\n

    Tillsammans med de liturgiska rummen, som \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6r att gemenskaperna ska kunna p\u00e5b\u00f6rja denna gradvisa vandring av formation och fullt ut delta i Liturgin, tons\u00e4tter Kiko m\u00e5nga psalmer och andra avsnitt ur den Heliga Skrift, hymner fr\u00e5n den tidiga Kyrkan, dikter av andliga f\u00f6rfattare och \u00e4ven n\u00e5gra av sina egna texter. \n<\/p>\n\n

    Det finns ytterligare en viktig aspekt som b\u00f6r framh\u00e4vas och som visar hela omfattningen av den kreativa lyh\u00f6rdhet med vilken Kiko och Carmen har tagit emot P\u00e5varnas L\u00e4ro\u00e4mbete. I sitt tal till den Romerska Kurian den 21 december 2009 lanserade p\u00e5ven Benedictus XVI id\u00e9n om ett \u201dHedningarnas f\u00f6rg\u00e5rd\u201d f\u00f6r att skapa ett rum f\u00f6r dialog \u00f6ppet f\u00f6r alla, troende och icke-troende, inf\u00f6r samtidens utmaningar. Kiko svarade p\u00e5 denna uppmaning genom att grunda den Neokatekumenala Vandringens Symfoniorkester och genom att \u00e5r 2010 komponera en symfoni: \u201dDe oskyldigas lidande\u201d<\/em>, ett musikaliskt verk som p\u00e5 ett celebrativt och kateketiskt s\u00e4tt gestaltar de oskyldigas lidande och som har framf\u00f6rts i de fr\u00e4msta teatrarna, konserthallarna, p\u00e5 torg och i katedraler runt om i v\u00e4rlden: Jerusalem, Rom, Madrid, New York, Chicago, Budapest, Tokyo, Berlin, Lublin, Auschwitz\u2026 \u00c5r 2023 komponerade han en andra symfoni i tre delar med titeln: \u201dMessias\u201d<\/em>. De tv\u00e5 symfonierna framf\u00f6rdes s\u00f6ndagen den 1 juni 2025 i Auditoriet \u201dParco della Musica Ennio Morricone\u201d i Rom, i Santa Cecilia-salen, med anledning av Familjernas Jubileum. Verket har ocks\u00e5 framf\u00f6rts i mosk\u00e9-katedralen i C\u00f3rdoba, i Oviedo och i katedralen i Toledo.<\/p>\n\n

    Allt detta har v\u00e4ckts av den Helige Ande f\u00f6r att svara p\u00e5 det moderna v\u00e4rldens akuta behov av evangelisation, enligt P\u00e5varnas och Konciliets anvisningar. \n<\/p>\n\n

    Nu kan vi \u00e4gna lite mer uppm\u00e4rksamhet, mer i detalj, \u00e5t hela detta verk som v\u00e4ckts av den Helige Ande. \n<\/p>\n\n

    <\/div>\n\n
    Arkitektur och m\u00e5leri<\/h5>\n\n
    <\/div>\n\n

    I Konciliets anda erbjuder Kiko Arg\u00fcello, tillsammans med Carmen Hern\u00e1ndez, en fullst\u00e4ndig f\u00f6rnyelse: fr\u00e5n arkitekturen till ikonografin, de celebrativa rummen f\u00f6r m\u00f6tet mellan m\u00e4nniskor, som han kallade Catecumenium<\/em>, med alla dess tecken, s\u00e5 som de redan formats inom Vandringen, det vill s\u00e4ga Presidiet, Ambon, Bordet i Centrum, Dopfunten\u2026<\/p>\n\n

    Detta konstn\u00e4rliga verk av Kiko finner vi i flera f\u00f6rsamlingar:<\/p>\n\n

    –\u00a0 La Paloma (Madrid)<\/em><\/p>\n\n

    –\u00a0 San Bartolom\u00e9 in Tuto (Florens)<\/em><\/p>\n\n

    –\u00a0 Santa Catalina Labour\u00e9 (Madrid)<\/em><\/p>\n\n

    –\u00a0 Heliga Familjen (Ule\u00e5borg – Finland)<\/em><\/p>\n\n

    –\u00a0 Domkyrka av V\u00e5r Frun av Arabien (Bahr\u00e9in)<\/em><\/p>\n\n

    I andra kyrkor och f\u00f6rsamlingar m\u00e5lar han bildcykler med \u201dMysteriekransar\u201d och \u201dRetabler\u201d, avsedda att framh\u00e4va de liturgiska h\u00f6gtiderna enligt den \u00f6sterl\u00e4ndska traditionen. \n<\/p>\n\n

    \n

    – Almudenakatedralen (absiden och kapellet till\u00e4gnat V\u00e5r Fru av Camino)<\/em><\/p> \n<\/blockquote><\/p>\n\n

    \n

    – Fresken i S:t Jakobs kyrka (\u00c1vila)<\/em><\/p> \n<\/blockquote><\/p>\n\n

    – I Rom: kryptan och f\u00f6rsamlingssalen i De kanadensiska martyrernas kyrka, S:ta Francesca Cabrinis kyrka, S:t Aloysius Gonzagas kyrka och F\u00f6delsekyrkan.<\/em><\/p>\n\n

    \n

    – Det liturgiska rummet i S:t Frontis f\u00f6rsamling (Zamora)<\/em><\/p> \n<\/blockquote><\/p>\n\n

    \n

    – I Madrid: kyrkan och f\u00f6rsamlingssalen i V\u00e5r Fru av \u00d6verg\u00e5ngens kyrka, S:t Josefs kyrka, S:t Sebastians kyrka, La Paloma-kyrkan och S:t Rochus kyrka.<\/em><\/p> \n<\/blockquote><\/p>\n\n

    \n

    – F\u00f6rsamlingssalen i Bonne Nouvelle-f\u00f6rsamlingen (Paris)<\/em><\/p> \n<\/blockquote><\/p>\n\n

    Tillsammans med den m\u00e5larskola som han grundade genomf\u00f6rde han flera omfattande m\u00e5lningsprojekt:<\/p>\n\n

    –\u00a0 F\u00f6rsamling Santissima Trinit\u00e0 (Piacenza)<\/em><\/p>\n\n

    – F\u00f6rsamling S. Giovanni Battista (Perugia)<\/em><\/p>\n\n

    –\u00a0 F\u00f6rsamling Sant\u00edsima Trinidad, (S. Pedro del Pinatar Murcia)<\/em><\/p>\n\n

    –\u00a0 F\u00f6rsamling H. Massimiliano M. Kolbe (Rom)<\/em><\/p>\n\n

    –\u00a0 Helige Franciskus Xavier-Kyrka (Shangai – Kina)<\/em><\/p>\n\n

    –\u00a0 F\u00f6rsamling El Pilar (Valdemoro – Madrid)<\/em><\/p>\n\n

    –\u00a0 F\u00f6rsamling Virgen de la Salud en el Poetto (Cagliari)<\/em><\/p>\n\n

    –\u00a0 Kyrkor i Troina, Mestre, Verona, etc.<\/em><\/p>\n\n

    – Kyrkan i karmelitklostret S:t Josef (Mazarr\u00f3n, Murcia)<\/em><\/p><\/p>\n\n

    <\/div>\n\n
    Neokatekumenala centra<\/h5>\n\n
    <\/div>\n\n

    F\u00f6rutom kyrkor och liturgiska salar i f\u00f6rsamlingarna utformade han neokatekumenala centra och hus f\u00f6r retr\u00e4tter och gemensamma samlingar \u2013 m\u00f6tesplatser f\u00f6r kateketerna i Neokatekumenala Vandringen, br\u00f6derna och stiften:<\/p>\n\n

    – \u00a0Neokatekumenala Centra i Madrid och Rom<\/em><\/p>\n\n

    \n

    – Det Neokatekumenala Centret Jahves Tj\u00e4nare<\/em> (Porto San Giorgio), en m\u00f6tes- och uts\u00e4ndningsplats f\u00f6r de itineranta mission\u00e4rerna till nationerna. \u00c5r 1988 firade S:t Johannes Paulus II eukaristin h\u00e4r och s\u00e4nde de f\u00f6rsta familjerna ut p\u00e5 mission. I detta centrum skapade han den f\u00f6rsta Ordets Helgedom, en plats f\u00f6r studium och f\u00f6r att rannsaka Skrifterna, utsmyckad med ett unikt glasm\u00e5lningsf\u00f6nster.<\/p> \n<\/blockquote><\/p>\n\n

    \n

    – Det Internationella Centret \u201dDomus Galilaeae\u201d<\/em>, p\u00e5 Saligprisningarnas Berg i det Heliga Landet. Detta Centrum f\u00f6rverkligar Carmen Hern\u00e1ndez vision om att uppr\u00e4tta ett utbildningscentrum f\u00f6r pr\u00e4ster och kateketer i det Heliga Landet. S:t Johannes Paulus II, som bes\u00f6kte centret och v\u00e4lsignade byggnadsarbetena \u00e5r 2000, \u00f6nskade att detta hus skulle kunna \u201dfr\u00e4mja en f\u00f6rdjupad religi\u00f6s utbildning och en fruktbar dialog mellan judendomen och den Katolska Kyrkan\u201d. Ett tydligt tecken p\u00e5 detta \u00e4r de tusentals bes\u00f6kare \u2013 b\u00e5de judar och palestinier \u2013 som har imponerats av Husets sk\u00f6nhet och g\u00e4stfrihet, liksom de internationella konvivenser som h\u00e5lls d\u00e4r f\u00f6r biskopar och \u00e4ven f\u00f6r rabbiner.<\/p> \n<\/blockquote><\/p>\n\n

    \n

    – Hus f\u00f6r konvivenser och neokatekumenala Centra<\/em> i olika l\u00e4nder i Amerika, Afrika och Europa.<\/p> \n<\/blockquote><\/p>\n\n

    <\/div>\n\n
    Seminarier Redemptoris Mater<\/h5>\n\n
    <\/div>\n\n

    \n

    Herren ingav Kiko och Carmen insikten om behovet av att hj\u00e4lpa Kyrkan i denna f\u00f6rnyelse genom att tillsammans med S:t Johannes Paulus II grunda det f\u00f6rsta Missionsinriktade Stiftsseminariet Redemptoris Mater<\/em> i Rom. D\u00e4refter har m\u00e5nga andra Redemptoris Mater<\/em>-Seminarier grundats \u2013 i dag finns det 116 \u2013 \u00f6ppnade av biskoparna i respektive stift. Kiko utformade den arkitektoniska modellen f\u00f6r m\u00e5nga av dessa seminarier.<\/p> \n<\/blockquote><\/p>\n\n

    – Redemptoris Mater-Seminariet i Macerata (Italien)<\/em><\/p>\n\n

    – Redemptoris Mater-Seminariet i Medell\u00edn (Colombia)<\/em><\/p>\n\n

    – Redemptoris Mater-Seminariet i Brasilia (Brasilien)<\/em><\/p>\n\n

    – Redemptoris Mater-Seminariet i Varsava (Polen)<\/em><\/p>\n\n

    – Redemptoris Mater-Seminariet i Managua (Nicaragua)<\/em><\/p>\n\n

    – Redemptoris Mater-Seminariet i Galileen. Denna plats domineras av den betydelsefulla skulpturgruppen som f\u00f6rest\u00e4ller Kristus och apostlarna.<\/em><\/p>\n\n

    – Redemptoris Mater-Seminariet i Denver (USA)<\/em><\/p>\n\n

    – Redemptoris Mater-Seminariet de Avignon (Frankrike)<\/em><\/p>\n\n

    – Redemptoris Mater-Seminariet i Costa Rica<\/em><\/p>\n\n

    \n

    – Kyrkorna vid Redemptoris Mater-seminarierna i Rom och Madrid<\/em><\/p> \n<\/blockquote><\/p>\n\n

    <\/div>\n\n
    Andra konstn\u00e4rliga discipliner<\/h5>\n\n
    <\/div>\n\n

    F\u00f6rutom dessa verk inom arkitektur, m\u00e5leri och skulptur \u00e4gnar sig Kiko \u00e4ven \u00e5t andra konstn\u00e4rliga discipliner: glasm\u00e5lningar, liturgiska tapeter och f\u00f6rem\u00e5l inom konstsmide, s\u00e5som kors, kalkar, fodral till Biblar, Evangelieb\u00f6cker med mera, alltid med perspektivet att tj\u00e4na den kristna gemenskapen p\u00e5 dess trosv\u00e4g.<\/p>\n\n

    –\u00a0 Glasm\u00e5lningar i Katedralen i Madrid (Spanien)<\/em><\/p>\n\n

    –\u00a0 Glasm\u00e5lningar i International Centrum Porto S. Giorgio (Italien)<\/em><\/p>\n\n

    –\u00a0 Glasm\u00e5lningar i Seminarier i Rom och Madrid<\/em><\/p>\n\n

    –\u00a0 Glasm\u00e5lningar i Domus Galilaeae (Israel).<\/em><\/p>\n\n

    <\/div>\n\n
    Vi vill ocks\u00e5 lyfta fram tv\u00e5 publikationer:<\/h5>\n\n
    <\/div>\n\n

    \n

    \u2013 \u201dKerygmat, i barackerna bland de fattiga\u201d<\/em>, San Pablo, 2012: med presentationer av Kardinal Antonio Ca\u00f1izares, prefekt f\u00f6r Kongregationen f\u00f6r Gudstj\u00e4nsten och Sakramentens Ordning, och Kardinal Christoph Sch\u00f6nborn, \u00e4rkebiskop av Wien. Boken skildrar Kikos erfarenhet bland de fattiga och f\u00f6rkunnelsen av kerygmat. Den har publicerats p\u00e5 spanska, italienska, portugisiska, franska, engelska, tyska, japanska, ungerska, polska, ryska, arabiska, koreanska och kinesiska.<\/p> \n<\/blockquote><\/p>\n\n

    \n

    \u2013 \u201dAnteckningar \u2013 1988\u20132014\u201d<\/em>, med en presentation av Kardinal Ricardo Bl\u00e1zquez, Ordf\u00f6rande f\u00f6r den Spanska Biskopskonferensen \u2013 Cantagalli, 2016: en samling av Kikos egna dikter och personliga b\u00f6ner. Publicerad p\u00e5 spanska, italienska, portugisiska, franska, engelska, kroatiska, tyska, nederl\u00e4ndska, ryska och polska.<\/p> \n<\/blockquote><\/p>\n\n

    <\/div>\n\n
    Offentliga utm\u00e4rkelser som Kiko har mottagit:<\/h5>\n\n
    <\/div>\n\n

    \u2013 Pris fr\u00e5n Israels Turistministerium f\u00f6r hans st\u00e4ndiga engagemang i att f\u00f6ra kristna fr\u00e5n hela v\u00e4rlden till det Heliga Landet (Jerusalem 2005).<\/p>\n\n

    \n

    \u2013 Doktorsexamen honoris causa<\/em>, utdelad av P\u00e5vliga Johannes Paulus II-Institutet, f\u00f6r \u201ddet fulla erk\u00e4nnandet av familjen som ett kyrkligt och socialt subjekt, i full \u00f6verensst\u00e4mmelse med Johannes Paulus II:s l\u00e4ra, f\u00f6r familjerna i Neokatekumenala Vandringens f\u00f6rbeh\u00e5llsl\u00f6sa mottagande av Paulus VI:s profetiska encyklika Humanae Vitae<\/em> och f\u00f6r att \u00f6ppna en husliturgi i familjen f\u00f6r att f\u00f6rmedla tron till de nya generationerna\u201d (Rom 2009).<\/p> \n<\/blockquote><\/p>\n\n

    \n

    \u2013 Doktorsexamen honoris causa<\/em> i teologi, utdelad av Katolska Universitetet i Lublin (Polen), f\u00f6r att han \u201dhar inlett en andlig utbildning efter dopet som genom en kristen initiation f\u00f6r ut en evangeliserande verksamhet till hela v\u00e4rlden\u201d (Lublin 2013).<\/p> \n<\/blockquote><\/p>\n\n

    \n

    \u2013 Doktorsexamen honoris causa<\/em>\u00a0i teologi, som tilldelades honom \u2013 tillsammans med Carmen \u2013 av Catholic University of America, \u201df\u00f6r att han har utm\u00e4rkt sig genom sitt engagemang f\u00f6r de fattiga, vilket har lett s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4nniskor till gemenskap med Kristus och till den katolska tron\u201d (Washington D.C., 2015).<\/p> \n<\/blockquote><\/p>\n\n

    \n

    \u2013 Doktorsexamen honoris causa<\/em>, tilldelad Kiko Arg\u00fcello tillsammans med rabbin David Rosen av Francisco de Vitoria-Universitetet i Madrid, f\u00f6r deras bidrag till den judisk-kristna dialogen (2021).<\/p> \n<\/blockquote><\/p>\n\n

    \n

    \u2013 Medaljen \u201dPer Artem ad Deum\u201d<\/em>, utdelad av f\u00f6reningen Sacraexpo (Polen), med st\u00f6d av Dikasteriet f\u00f6r Kultur och Utbildning (2024), f\u00f6r det andliga bidrag som han har gett genom sin konst.<\/p> \n<\/blockquote><\/p>\n\n

    \u2013 Hedersmedborgarskapet i kommunen Porto San Giorgio (Fermo, Italien), f\u00f6r att han har gett staden internationell synlighet genom det Internationella Centret Jahves tj\u00e4nare.<\/p>\n\n

    \u2013 Det journalistiska priset \u201dReligi\u00f3n en libertad\u201d 2025: \u00c5rets Specialpris 2025 till Kiko Arg\u00fcello f\u00f6r hans stora engagemang i evangelisationen.<\/p>\n\n

    \n

    \u00c4ven om man tar h\u00e4nsyn till det geniala i Kikos konstn\u00e4rliga verk till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r kyrkan, framh\u00f6ll han sj\u00e4lv i sitt korta tal med anledning av Medaljen \u201dPer Artem ad Deum\u201d att \u201ddet viktigaste av hela mitt konstn\u00e4rliga arbete har varit att \u00f6ppna en Vandring f\u00f6r Kristen Initiation i hela Kyrkan, som hj\u00e4lper s\u00e5 m\u00e5nga familjer och s\u00e5 m\u00e5nga ungdomar. Det \u00e4r verkligen ett konstverk!\u201d<\/em><\/strong><\/p> \n<\/blockquote><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

    Kiko Arg\u00fcello Francisco Jos\u00e9 G\u00f3mez Arg\u00fcello Wirtz f\u00f6ddes i Le\u00f3n (Spanien) den 9 januari 1939, son till Jos\u00e9 G\u00f3mez de Arg\u00fcello D\u00edaz-Canseco och Pilar Wirtz Su\u00e1rez-Guisasola, och var \u00e4ldst av fyra syskon. Vid tv\u00e5 \u00e5rs \u00e5lder flyttade hans f\u00f6r\u00e4ldrar till Madrid. Han studerade konst vid San Fernando-Akademin i Madrid och erh\u00f6ll examen som teckningsl\u00e4rare. Han deltog i m\u00e5nga utst\u00e4llningar och m\u00e5lningst\u00e4vlingar i Spanien. \u00c5r 1959 mottog han det Nationella Extraordin\u00e4ra<\/p>\n

    L\u00e4s mer<\/a><\/div>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"parent":33671,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-33686","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/33686","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=33686"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/33686\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":51051,"href":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/33686\/revisions\/51051"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/33671"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=33686"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}