{"id":33688,"date":"2020-02-25T03:16:52","date_gmt":"2020-02-25T02:16:52","guid":{"rendered":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/historia\/carmen-hernandez\/"},"modified":"2026-07-31T12:12:40","modified_gmt":"2026-07-31T11:12:40","slug":"carmen-hernandez","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/historia\/carmen-hernandez\/","title":{"rendered":"Carmen Hern\u00e1ndez"},"content":{"rendered":"\n

Carmen Hern\u00e1ndez<\/strong><\/h1>\n
\n
\"Carmen\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button><\/figure>\n<\/div>\n

24:e november 1930, \u2020 Madrid, 19:e juli 2016<\/h4>\n\n

Carmen Hern\u00e1ndez Barrera f\u00f6ddes i \u00d3lvega (Soria, Spanien) den 24 november 1930. Hon var dotter till Antonio Hern\u00e1ndez Villar och Clementa Barrera Isla och det femte av tolv barn (tre av dem dog i tidig \u00e5lder). Den 28 november d\u00f6ptes hon i f\u00f6rsamlingskyrkan Santa Mar\u00eda la Mayor i \u00d3lvega. N\u00e4r hon var tre m\u00e5nader gammal flyttade familjen till Tudela, men \u00e5terv\u00e4nde till \u00d3lvega under semestrarna.<\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n

Mellan 1935 och 1945 studerade hon vid Compa\u00f1\u00eda de Mar\u00edas Skola<\/em> i Tudela. Hennes familj, som hade enkla f\u00f6rh\u00e5llanden, upplevde efter hand en ekonomisk f\u00f6rb\u00e4ttring tack vare hennes fars f\u00f6retagsamma anda. \u00c5r 1945 flyttade familjen till Madrid, d\u00e4r Carmen fortsatte sina studier vid Jes\u00fas-Mar\u00eda <\/em>skolan fram till 1948.<\/strong><\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div><\/p>\n\n

\u00c5ren i Tudela var s\u00e4rskilt betydelsefulla f\u00f6r Carmens liv. Intill den skola d\u00e4r hon studerade l\u00e5g jesuiternas skola ”San Francisco Javier”, dit mission\u00e4rer fr\u00e5n hela v\u00e4rlden \u2013 Indien, Japan, Amerika och andra l\u00e4nder \u2013 regelbundet kom. Genom dem v\u00e4ckte Herren hennes kallelse till missionen. Redan i unga \u00e5r k\u00e4nde hon denna kallelse och ville f\u00f6lja den med stor iver, trots konflikterna med sin familj. Vid flera tillf\u00e4llen f\u00f6rs\u00f6kte hon till och med rymma hemifr\u00e5n f\u00f6r att ge sig av till missionen, men hennes far hindrade henne.<\/p>\n\n

Hon studerade kemi vid Complutenseuniversitetet i Madrid och avslutade sina studier med utm\u00e4rkta resultat. D\u00e4refter arbetade hon i flera av familjens f\u00f6retag. \u00c5r 1954 l\u00e4mnade hon den lovande karri\u00e4r som hennes far hade t\u00e4nkt sig f\u00f6r henne f\u00f6r att f\u00f6lja Kristus och intr\u00e4dde i det nygrundade Missionsinstitutet Misioneras de Cristo Jes\u00fas i Navarra.<\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n

Mellan 1955 och 1956 genomgick hon sitt novisiat vid missionsinstitutet i Javier och avlade den 3 oktober sina f\u00f6rsta tidsbundna l\u00f6ften. \u00c5r 1957 b\u00f6rjade hon sin utbildning vid Misioneras de Cristo Jes\u00fas utbildningshus i Valencia och inledde studier i Helig Vetenskap (Teologi). Dessa avslutade hon 1960 med en avhandling med titeln La necesidad de la oraci\u00f3n en el pensamiento de P\u00edo XII<\/em> (B\u00f6nens n\u00f6dv\u00e4ndighet i Pius XII:s t\u00e4nkande<\/em>), och erh\u00f6ll slutbetyget summa cum laude<\/em>. I Valencia fick hon m\u00f6jlighet att l\u00e4ra k\u00e4nna biskop Marcelino Olaechea y Loizaga<\/span><\/span>. Han hade redan som \u00e4rkebiskop i Pamplona st\u00f6tt grundandet av Missionsinstitutet och fortsatte nu att st\u00f6dja Misioneras de Cristo Jes\u00fas i Valencia. Han blev ocks\u00e5 en v\u00e4rdefull andlig v\u00e4gledare f\u00f6r Carmen.<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div><\/p>\n\n

Under \u00e5ren 1960\u20131961 bodde hon i London f\u00f6r att studera och f\u00f6rb\u00e4ttra sina kunskaper i engelska, som en f\u00f6rberedelse inf\u00f6r den mission i Indien som hon k\u00e4nde sig kallad till. Vintern 1961 fick hon emellertid ett telegram fr\u00e5n sin f\u00f6rest\u00e5ndarinna med uppmaningen att \u00e5terv\u00e4nda till Spanien, n\u00e4rmare best\u00e4mt till Barcelona, dit hon anl\u00e4nde i januari 1962. P\u00e5 grund av interna meningsskiljaktigheter inom institutet beslutade ledningen att Carmen och n\u00e5gra av hennes medsystrar skulle l\u00e4mna institutet innan de avlade sina eviga l\u00f6ften i oktober.<\/p>\n\n

Detta avbrott i hennes missionsprojekt, som orsakade henne stort lidande, sammanf\u00f6ll med hennes m\u00f6te med teologer som f\u00f6rberedde den liturgiska f\u00f6rnyelse som genomf\u00f6rdes i samband med Andra Vatikankonciliet. Genom detta kom hon att se sitt lidande upplyst i ljuset av Jesu Kristi P\u00e5skmysterium \u2013 hans d\u00f6d och uppst\u00e5ndelse.<\/p>\n\n

I Barcelona fick hon m\u00f6jlighet att l\u00e4ra k\u00e4nna fader Pedro Farn\u00e9s Scherer, en spansk liturgiker som undervisade i liturgi och stod i n\u00e4ra kontakt med den liturgiska f\u00f6rnyelsen. Carmen deltog i hans f\u00f6rel\u00e4sningar.<\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n

Den 28 augusti 1962 tvingades Carmen l\u00e4mna Misioneras de Cristo Jes\u00fas. I ljuset av fader Farn\u00e9s undervisning om P\u00e5skmysteriet levde hon denna tid som en kallelse fr\u00e5n Herren att offra sin Isak \u2013 den missionskallelse som hon hade burit i sitt hj\u00e4rta sedan ungdomen. Denna h\u00e4ndelse gjorde henne s\u00e4rskilt mottaglig f\u00f6r det som Konciliet erbj\u00f6d Kyrkan genom konstitutionen Sacrosanctum Concilium<\/em>. Denna rikedom skulle Carmen senare f\u00f6ra vidare till Vandringen genom sin katekes om P\u00e5skmysteriet och Eukaristin.<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div><\/p>\n\n

Tillsammans med de andra medsystrarna som hade l\u00e4mnat Misioneras de Cristo Jes\u00fas flyttade Carmen till Casas Ant\u00fanez, ett arbetarkvarter i Barcelona. D\u00e4r arbetade hon p\u00e5 en fabrik i hopp om att en dag f\u00e5 f\u00f6rkunna Jesus Kristus f\u00f6r sina arbetskamrater. Men den dagen kom aldrig. Tillsammans med sina f\u00f6ljeslagare b\u00f6rjade hon d\u00e4rf\u00f6r \u00f6verv\u00e4ga att resa som mission\u00e4r till gruvarbetarna i Bolivia.<\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n

Men innan hon reste ut i missionen besl\u00f6t hon, efter f\u00f6rebild av m\u00e5nga helgon, att vallf\u00e4rda till det Heliga Landet f\u00f6r att f\u00f6lja i Guds Ords fotsp\u00e5r och f\u00f6rkunna det p\u00e5 de platser d\u00e4r det hade uppfyllts. D\u00e4r \u00f6ppnades Skrifterna f\u00f6r henne p\u00e5 ett f\u00f6runderligt s\u00e4tt, och hon ins\u00e5g att Kyrkans f\u00f6rnyelse kr\u00e4vde en \u00e5terg\u00e5ng till den kristna urf\u00f6rsamlingen och till kristendomens judiska r\u00f6tter. Denna djupt personliga erfarenhet gjorde det m\u00f6jligt f\u00f6r Carmen att ta emot Andra Vatikankonciliets konstitution Dei Verbum<\/em> med s\u00e4rskild \u00f6ppenhet och rikedom, f\u00f6r att senare, tillsammans med Kiko, f\u00f6ra dess budskap vidare i den Neokatekumenala Vandringen. Den 7 augusti 1963 l\u00e4mnade hon Marseille med b\u00e5t med destination Israel.<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div><\/p>\n\n

Den 5 januari 1964, under P\u00e5ven Paulus VIs bes\u00f6k i Palestina, befann sig Carmen i Nasaret n\u00e4r han passerade genom staden. D\u00e4r m\u00f6tte hon Fader Paul Gauthier, grundaren av den religi\u00f6sa gemenskapen ”Jesu snickarens br\u00f6der och systrar” (Les Compagnons et Compagnes de J\u00e9sus Charpentier), d\u00e4r m\u00e4n och kvinnor kunde leva ett gemensamt religi\u00f6st liv. Detta \u00f6ppnade hennes \u00f6gon f\u00f6r ett nytt s\u00e4tt att leva det religi\u00f6sa livet.<\/p>\n\n

**Den 5 juli 1964 \u00e5terv\u00e4nde Carmen till Barcelona i tron att hennes medsystrar fortfarande fanns d\u00e4r, men de hade redan flyttat till Madrid. Den 12 juli reste hon d\u00e4rf\u00f6r till Madrid f\u00f6r att \u00e5terf\u00f6renas med sin familj och sina f\u00f6ljeslagare samt f\u00f6rbereda missionen i Bolivia. Den 15 juli ber\u00e4ttade hennes syster Pilar Hern\u00e1ndez f\u00f6r henne om Kiko Arg\u00fcello och det arbete han utf\u00f6rde bland de fattiga. I september kom Carmen i kontakt med Kiko. I november beslutade han att bos\u00e4tta sig bland inv\u00e5narna i k\u00e5kstadsomr\u00e5det Palomeras Altas, d\u00e4r en liten kristen gemenskap b\u00f6rjade v\u00e4xa fram bland de fattiga under 1965. N\u00e4r Carmen l\u00e4rde k\u00e4nna denna gemenskap blev hon djupt \u00f6verraskad \u00f6ver att se hur dessa fattiga m\u00e4nniskor hade en genuin l\u00e4ngtan efter att l\u00e4ra k\u00e4nna Jesus Kristus. Hon b\u00f6rjade regelbundet delta i gemenskapens liv och beslutade sig f\u00f6r att flytta och bos\u00e4tta sig i n\u00e4rheten.<\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n

Den 28 augusti 1965 b\u00f6rjade Guardia Civil riva barackerna i Palomeras Altas, och de b\u00f6rjade med Carmens egen bostad. Kiko lyckades \u00f6vertyga Madrids \u00e4rkebiskop, Casimiro Morcillo<\/span><\/span>, att komma och hj\u00e4lpa dem samt stoppa rivningen. \u00c4rkebiskopen, som nyligen hade tj\u00e4nstgjort som sekreterare vid Andra Vatikankonciliet, m\u00f6tte den gemenskap som hade vuxit fram d\u00e4r, v\u00e4lsignade den och uppmuntrade dem att f\u00f6ra denna erfarenhet vidare till Madrids f\u00f6rsamlingar. Denna h\u00e4ndelse hj\u00e4lpte Carmen att fatta beslutet att inte resa till Bolivia utan i st\u00e4llet f\u00f6rena sig med Kiko i evangelisationsarbetet. H\u00e4r, bland de fattiga i Palomeras, d\u00e4r hon s\u00e5g en kristen gemenskap v\u00e4xa fram, fick hon ocks\u00e5 en djupare f\u00f6rst\u00e5else av Konciliets andra stora Konstitution, Lumen gentium<\/em>: kyrkans mysterium, som blir synligt i historien genom en gemenskap av br\u00f6der och systrar med olika \u00e5lder, kultur och social bakgrund.<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div><\/p>\n\n

Man kan inte undg\u00e5 att f\u00f6rundras \u00f6ver hur Carmens liv och de h\u00e4ndelser som formade det tycks vara n\u00e4ra sammanv\u00e4vda med Andra Vatikankonciliets Konstitutioner. Gud hade f\u00f6rberett henne att ta emot inneh\u00e5llet i dessa texter \u2013 P\u00e5skmysteriet, Guds Ord och Kyrkan som gemenskap \u2013 genom de konkreta h\u00e4ndelserna i hennes eget liv: uttr\u00e4det ur Missionsinstitutet, vallf\u00e4rden till Israel i Guds Ords fotsp\u00e5r och erfarenheten av gemenskapen i k\u00e5kstaden. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt blev dessa erfarenheter grunden och inneh\u00e5llet i den katekes som hon tillsammans med Kiko utvecklade och som gav form \u00e5t en modell f\u00f6r Kristen Initiation. Den \u00e5terupptog och anpassade den fornkyrkliga katekumenatets praxis till v\u00e5r tid, i enlighet med Andra Vatikankonciliets \u00f6nskan: \u201dVuxenkatekumenatet, indelat i olika etapper …, skall \u00e5teruppr\u00e4ttas f\u00f6r att ge en l\u00e4mplig undervisning\u201d (Sacrosanctum Concilium 64). Detta \u00e4r den \u201dtrefot\u201d \u2013 Ordet, Liturgin och Gemenskapen \u2013 som utg\u00f6r grunden f\u00f6r den Neokatekumenala Vandringen.<\/p>\n\n

\u00c5r 1966 b\u00f6rjade Kiko och Carmen ge katekeser i en f\u00f6rsamling i Madrid och \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5, 1967, \u00e4ven i San Frontis (Zamora). Den 26 mars firade de sin f\u00f6rsta p\u00e5skvaka i Fuentes (Segovia). I november inledde de katekeser i \u00c1vila, d\u00e4r de l\u00e4rde k\u00e4nna fadern Dino Torreggiani, som bj\u00f6d in dem att komma till Rom.<\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n

I juni 1968 reste Kiko och Carmen till Rom. Kiko bosatte sig i Borghetto Latino<\/em>, medan Carmen bodde hos Birgittasystrarna. Don Dino tog dem med till Helgedomen i Pompeji f\u00f6r att anf\u00f6rtro deras verk \u00e5t Jungfru Marias beskydd. De bes\u00f6kte flera f\u00f6rsamlingspr\u00e4ster i Rom, men m\u00f6ttes inte av n\u00e5got st\u00f6rre intresse. Genom n\u00e5gra ungdomar som arbetade bland inv\u00e5narna i k\u00e5kstadsomr\u00e5det Borghetto<\/em> kom de d\u00e4remot i kontakt med deras f\u00f6rsamling, De Heliga Kanadensiska Martyrernas f\u00f6rsamling. Tillsammans med fader Francesco Cuppini fr\u00e5n Bologna, som ansl\u00f6t sig till teamet som pr\u00e4st, h\u00f6ll de katekeser d\u00e4r mellan september och november 1968. Ur dessa katekeser f\u00f6ddes den f\u00f6rsta neokatekumenala gemenskapen i f\u00f6rsamlingen De Heliga Kanadensiska Martyrerna i Rom.<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div><\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n

I slutet av november befann sig Kiko och Carmen i Lissabon, i f\u00f6rsamlingen Penha de Fran\u00e7a<\/em>, d\u00e4r de h\u00f6ll de f\u00f6rsta katekeserna i Portugal. D\u00e4refter f\u00f6ljde ett outtr\u00f6ttligt evangelisationsarbete i Spanien, Italien och Frankrike.<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div><\/p>\n\n

I juli 1971 \u00e5terv\u00e4nde fader Francesco Cuppini till sitt stift i Bologna, och den unge pr\u00e4sten fr\u00e5n \u00c1vila, Jes\u00fas Bl\u00e1zquez, ersatte honom som pr\u00e4st i teamet i Spanien. Fader Mario Pezzi blev inbjuden att f\u00f6lja med Kiko och Carmen under evangelisationsperioderna i Italien fram till 1982, d\u00e5 han kallades att ing\u00e5 i det ansvariga teamet f\u00f6r den Neokatekumenala Vandringen, en tj\u00e4nst han fortfarande har idag.<\/p>\n\n

M\u00e5nga h\u00e4ndelser i Carmens livshistoria sammanfaller nu med utvecklingen och historien bakom den Neokatekumenala Vandringen.<\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n
\n
\n
\n
\n
\n

F\u00f6r Carmen var det enda viktiga att uppfylla Guds vilja, och detta gav henne den andliga frihet och det mod som k\u00e4nnetecknar de stora personligheterna i Kyrkan. Hon var utrustad med en ovanlig intelligens och en enast\u00e5ende arbetsf\u00f6rm\u00e5ga, och hon fick en vetenskaplig och teologisk utbildning som p\u00e5 ett f\u00f6rsynens s\u00e4tt f\u00f6rberedde henne f\u00f6r den mission som Herren kallade henne till tillsammans med Kiko Arg\u00fcello: den Neokatekumenala Vandringen. Hon var en h\u00e4ngiven studerande av den Heliga Skrift, den tidiga Kyrkan, kristendomens ursprung, kristendomens judiska r\u00f6tter och det judiska folkets traditioner. I sina katekeser kunde hon p\u00e5 ett m\u00e4sterligt s\u00e4tt f\u00f6rena Gamla och Nya Testamentet. Hon hade ocks\u00e5 djupa kunskaper i Kyrkans Historia och L\u00e4ro\u00e4mbete. Hon var en entusiastisk anh\u00e4ngare av Andra Vatikankonciliet, s\u00e4rskilt av Lumen gentium<\/em>, Dei Verbum<\/em> och Sacrosanctum Concilium<\/em>, med \u00e5teruppt\u00e4ckten av P\u00e5skmysteriet. Dessa Konciliekonstitutioner utg\u00f6r grunden f\u00f6r den f\u00f6rnyelse som den Neokatekumenala Vandringen, som en v\u00e4g f\u00f6r kristen initiation, bidrar med till Kyrkan.<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div>
<\/div>
<\/div>
<\/div>
<\/section><\/div>
<\/div><\/p>\n\n

Carmen har verkligen f\u00e4rdats \u00f6ver hela v\u00e4rlden f\u00f6r att f\u00f6rkunna evangeliet och tillsammans med Kiko Arg\u00fcello bidragit till att v\u00e4cka hundratals kallelser till pr\u00e4st\u00e4mbetet, det religi\u00f6sa livet och missionen, samtidigt som hon ocks\u00e5 har engagerat hela familjer. Hon f\u00f6rkunnade Evangeliet f\u00f6r tusentals ungdomar som tog emot henne med entusiasm, eftersom hon alltid hade ett sant och radikalt budskap till dem, utan r\u00e4dsla f\u00f6r att g\u00e5 mot str\u00f6mmen. Med mod talade hon om abort, moderskapets v\u00e4rde, falska former av feminism, familjens uppl\u00f6sning \u2026 men framf\u00f6r allt om Guds k\u00e4rlek som har uppenbarats i Jesus Kristus, den som hon alltid var djupt f\u00f6r\u00e4lskad i, vilket tydligt framg\u00e5r av hennes f\u00f6rkunnelse och hennes personliga skrifter. Hon hade en s\u00e4rskild v\u00e4nskapsrelation med den helige Johannes Paulus II. Den stora k\u00e4rlek hon hyste till P\u00e5varna och till Kyrkan, och framf\u00f6r allt djupet och originaliteten i hennes katekeser, g\u00f6r att Carmen Hern\u00e1ndez kan betraktas som en av de viktigaste kvinnorna i den Katolska Kyrkan under 1900-talet.<\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n
\n
\n
\n
\n
\n

Den 16 maj 2015 mottog Carmen tillsammans med Kiko en Hedersdoktorsexamen i Teologi (Doctor Honoris Causa<\/em>) fr\u00e5n The Catholic University of America<\/span><\/span> (CUA).<\/em> Universitetet ville tilldela denna utm\u00e4rkelse f\u00f6r deras engagemang bland de fattiga, ett arbete som har lett m\u00e5nga av dem till gemenskap med Kristus genom den katolska tron. Carmen b\u00f6r f\u00e5 erk\u00e4nnande f\u00f6r sitt ov\u00e4rderliga bidrag till utformningen av den teologisk-kateketiska syntesen i den Neokatekumenala Vandringen: hennes djupa kunskap om de Heliga Skrifterna och den judiska v\u00e4rlden, hennes kontakt med hela den f\u00f6rnyelse som Andra Vatikankonciliet medf\u00f6rde \u2013 s\u00e4rskilt genom fader Farn\u00e9s \u2013 samt hennes kunskap om det fornkyrkliga katekumenatet och Kyrkans historia gjorde det m\u00f6jligt att tillsammans med Kiko forma v\u00e4gen f\u00f6r Kristen Initiation i dagens Kyrka.<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div>
<\/div>
<\/div>
<\/div>
<\/section><\/div>
<\/div><\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n
\n
\n
\n
\n
\n

De personliga skrifter som publicerades efter hennes d\u00f6d och som h\u00e4mtats ur hennes dagb\u00f6cker har avsl\u00f6jat en Carmen som bar p\u00e5 stora andliga lidanden och som ofta levde i en \u201dm\u00f6rk natt\u201d mitt under otaliga resor och en oavbruten missionerande verksamhet. Till dessa pr\u00f6vningar kom, efter hennes fall i Katedralen i Seoul 2010, \u00e4ven flera andra fysiska och personliga lidanden fram till hennes bortg\u00e5ng. Trots allt detta \u00f6vergav hon aldrig evangelisationsarbetet, utan fortsatte tillsammans med Kiko och fader Mario \u00e4nda till slutet. Hennes sista resa gick till det \u00e4lskade Heliga Landet, fyra m\u00e5nader f\u00f6re hennes d\u00f6d, f\u00f6r att f\u00f6lja med Kiko under biskopsm\u00f6tet i Domus Galilaeae i Israel under in Albis<\/em>-veckan 2016.<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div>
<\/div>
<\/div>
<\/div>
<\/section><\/div>
<\/div><\/p>\n\n

Den 19 juli 2016, klockan 16.45, kallades Carmen Hern\u00e1ndez till Guds n\u00e4rvaro, 85 \u00e5r gammal. Den 21 juli firades hennes h\u00f6gtidliga begravningsm\u00e4ssa i Almudenakatedralen, ledd av Madrids d\u00e5varande \u00e4rkebiskop, kardinal Carlos Osoro, tillsammans med kardinalerna Stanis\u0142aw Rylko, Antonio Mar\u00eda Rouco, Ricardo Bl\u00e1zquez och Carlos Amigo samt Spaniens apostoliske nuntie, \u00e4rkebiskop Renzo Fratini, som l\u00e4ste upp ett meddelande fr\u00e5n p\u00e5ven Franciskus: \u201dJag har med r\u00f6relse tagit emot beskedet om fru Carmen Hern\u00e1ndez d\u00f6d, efter ett l\u00e5ngt liv pr\u00e4glat av hennes k\u00e4rlek till Jesus Kristus och en stor missionerande iver \u2026 Jag tackar Gud f\u00f6r denna kvinnas vittnesb\u00f6rd, en kvinna som drevs av en uppriktig k\u00e4rlek till kyrkan och som har \u00e4gnat sitt liv \u00e5t att f\u00f6rkunna det Goda Nyheten \u2026\u201d I sitt tal sade fader Mario: \u201dJag tror att historikerna kommer att f\u00f6rdjupa sig i denna h\u00e4ndelse: grundandet av en kyrklig verklighet genom en man och en kvinna som hela tiden har samarbetat med varandra\u201d, och detta under mer \u00e4n 50 \u00e5r. Rabbin Rosenbaum skrev i sitt kondoleansbrev efter Carmens d\u00f6d: \u201dCarmen var en tsaddiqah<\/em>, en helig och r\u00e4ttf\u00e4rdig kvinna, en kvinna med profetisk vision och gr\u00e4nsl\u00f6s k\u00e4rlek till Guds barn. Jag hade privilegiet att k\u00e4nna henne och att tillsammans f\u00e5 erfara Ruah haqqodesh<\/em>, helighetens ande, som hon p\u00e5 ett unikt s\u00e4tt bar inom sig.\u201d Dessa ord \u00e4r inte f\u00f6rv\u00e5nande, eftersom Carmen, fr\u00e5n det att hon fick m\u00f6jlighet att bes\u00f6ka Israel 1963, hyste en djup k\u00e4rlek till det Heliga Landet och med stor passion f\u00f6rmedlade den till br\u00f6derna och systrarna i Vandringen. Carmens begravning f\u00f6ljdes av h\u00f6gtidliga firanden som \u00e4gde rum i m\u00e5nga katedraler och kyrkor \u00f6ver hela v\u00e4rlden.<\/p><\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n

Hennes kropp vilar i tr\u00e4dg\u00e5rden vid Redemptoris Mater-seminariet i Madrid och bes\u00f6ks av tusentals m\u00e4nniskor fr\u00e5n hela v\u00e4rlden. Varje \u00e5r, den 19 juli, till minne av hennes \u00f6verg\u00e5ng till himlen, samlas tusentals br\u00f6der och systrar i b\u00f6n i m\u00e5nga f\u00f6rsamlingar och stift \u00f6ver hela v\u00e4rlden.<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div><\/p>\n\n

<\/div>\n
\n
\"Neokatekumenala\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button><\/figure>\n<\/div>\n
<\/div>\n\n

Den 4 december 2022 \u00f6ppnade Madrids d\u00e5varande \u00e4rkebiskop, kardinal Carlos Osoro, inf\u00f6r 50 biskopar den stiftsm\u00e4ssiga fasen av salig- och helgonf\u00f6rklaringsprocessen f\u00f6r Carmen Hern\u00e1ndez. Hon f\u00f6rklarades d\u00e5 som \u201dGuds Tj\u00e4narinna\u201d. Den 2 juni 2026 f\u00f6rklarade Madrids nuvarande \u00e4rkebiskop, kardinal Jos\u00e9 Cobo Cano, den stiftsm\u00e4ssiga fasen avslutad och \u00f6verl\u00e4mnade alla handlingar till Dikasteriet f\u00f6r Helgonf\u00f6rklaringsprocesser i Rom.<\/p>\n\n

Tio \u00e5r efter hennes bortg\u00e5ng har hennes grav bes\u00f6kts av mer \u00e4n 120 000 br\u00f6der och systrar fr\u00e5n \u00f6ver 100 l\u00e4nder. I salig- och helgonf\u00f6rklaringsprocessen har redan mer \u00e4n 15 000 n\u00e5deg\u00e5vor och f\u00f6rb\u00f6ner registrerats, samt 60 000 b\u00f6neintentioner om hennes f\u00f6rb\u00f6n. M\u00e4nniskor fr\u00e5n de fem kontinenterna ber vid m\u00e5nga olika tillf\u00e4llen om hennes hj\u00e4lp och f\u00f6rb\u00f6n.<\/p>\n\n

<\/div>\n\n
Hyllningar till Carmen Hern\u00e1ndezs \u00e4ra<\/h5>\n\n
<\/div>\n\n

Erk\u00e4nnande fr\u00e5n Israels Turistministerium som ett tecken p\u00e5 tacksamhet och v\u00e4nskap (Jerusalem, 2004).<\/p>\n\n

Den 27 maj 2018 presenterade Kiko Arg\u00fcello symfonin ”De oskyldigas lidande”, en symfonisk-kateketisk hyllning i Soria-konkatedralen, arrangerad till Carmen Hern\u00e1ndezs \u00e4ra. Evenemanget leddes av biskopen och de civila myndigheterna deltog.<\/p>\n\n

I vissa st\u00e4der har torg och gator f\u00e5tt namn efter henne till hennes minne: tre i Italien, en i Albanien och en i Brasilien. I Tudela (Navarra) sattes \u00e5r 2023 upp en minnesplakett i den stad d\u00e4r Carmen tillbringade st\u00f6rre delen av sin barndom, och en annan plakett placerades \u00e5r 2024 p\u00e5 Compa\u00f1\u00eda de Mar\u00edas skola, d\u00e4r hon tillbringade sina studie\u00e5r.<\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n

\u00c5r 2024 invigdes \u201dDomus Bethaniae\u201d i Jerusalem, ett studiecentrum f\u00f6r pr\u00e4ster. Tack vare den k\u00e4rlek som Carmen visade f\u00f6r det Heliga Landet invigdes huset under P\u00e5sken och st\u00e4lldes under Guds Tj\u00e4narinna Carmen Hern\u00e1ndezs beskydd.<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div><\/p>\n\n

<\/div>\n\n
Utgivna b\u00f6cker<\/h5>\n\n
<\/div>\n\n

\n
\n
\n
\n

\u2013 Carmen Hern\u00e1ndez Barrera, Dagb\u00f6cker \u2013 1979\u20131981<\/em>, redigerad av J. Sotil och E. Pasotti, BAC, Madrid 2017 (p\u00e5 spanska, italienska, franska, engelska, polska, portugisiska, kroatiska, koreanska, ungerska och ryska).<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div><\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n

\u2013 Carmen Hern\u00e1ndez Barrera, B\u00f6nens n\u00f6dv\u00e4ndighet i Pius XII:s t\u00e4nkande<\/em>, redigerad av R. Orozco och A. Carrascosa, De Brouwer, Bilbao 2024 (p\u00e5 spanska, italienska, portugisiska och polska).<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div><\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n

\u2013 Aquilino Cayuela, Carmen Hern\u00e1ndez \u2013 Biografiska anteckningar<\/em>, BAC, Madrid 2021 (p\u00e5 spanska, italienska, franska, engelska, tyska, nederl\u00e4ndska, polska, portugisiska, kroatiska och ryska).<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div><\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n

\u2013 Giorgio Ricci, Judisk-kristna symboler mellan vetenskap och tro. Reflektioner tillsammans med Carmen Hern\u00e1ndez<\/em>, Chirico, Neapel 2021 (p\u00e5 italienska, spanska och engelska).<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div><\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n

\u2013 Francesco G. Voltaggio \u2013 Paolo Alfieri, Alla mina k\u00e4llor \u00e4r i dig \u2013 Guds tj\u00e4narinna Carmen Hern\u00e1ndez i det Heliga Landet<\/em>, BAC, Madrid 2023 (p\u00e5 italienska, spanska, engelska, portugisiska, polska och arabiska).<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div><\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n

\u2013 Carmen Hern\u00e1ndez Salda\u00f1a, Sorianas en la historia<\/em>, Soria Edita 2023 (med ett kapitel till\u00e4gnat Guds Tj\u00e4narinna Carmen Hern\u00e1ndez Barrera).<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div><\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n

\u2013 Gianfranco Santini, Ett helgon som v\u00e4n \u2013 Sju ber\u00e4ttelser<\/em>, Tau Editrice, Todi (Perugia) 2024.<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div><\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n

\u2013 Josefina Ram\u00f3n Bern\u00e1, Ett odelat hj\u00e4rta \u2013 Mission och jungfrulighet hos Carmen Hern\u00e1ndez<\/em>, BAC, Madrid 2025 (p\u00e5 spanska, italienska, portugisiska, franska, engelska, tyska, nederl\u00e4ndska, polska, kinesiska, tjeckiska, rum\u00e4nska och svenska).<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div><\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n

\u2013 Charlie Metola \u2013 Isabel Banderas, Guds tj\u00e4narinna Carmen Hern\u00e1ndez \u2013 Hennes liv och mission i 50 fr\u00e5gor<\/em>, BAC, Madrid 2025 (p\u00e5 spanska, italienska, portugisiska, polska, engelska och tyska).<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div><\/p>\n\n

\n
\n
\n
\n

\u2013 Jos\u00e9 Casas \u2013 Jorge Borrell, Ljus och m\u00f6rker, v\u00e4lsigna Herren. Guds tj\u00e4narinna Carmen Hern\u00e1ndez Barrera i Barcelona (1962\u20131964). Kort historisk studie<\/em>, Descl\u00e9e De Brouwer, Bilbao 2026.<\/p> \n<\/blockquote> \n<\/div>
<\/div>
<\/div><\/p>\n\n

<\/div>\n\n
\n
CARMENHERNANDEZ.ORG<\/a><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Carmen Hern\u00e1ndez 24:e november 1930, \u2020 Madrid, 19:e juli 2016 Carmen Hern\u00e1ndez Barrera f\u00f6ddes i \u00d3lvega (Soria, Spanien) den 24 november 1930. Hon var dotter till Antonio Hern\u00e1ndez Villar och Clementa Barrera Isla och det femte av tolv barn (tre av dem dog i tidig \u00e5lder). Den 28 november d\u00f6ptes hon i f\u00f6rsamlingskyrkan Santa Mar\u00eda la Mayor i \u00d3lvega. N\u00e4r hon var tre m\u00e5nader gammal flyttade familjen till Tudela, men<\/p>\n

L\u00e4s mer<\/a><\/div>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"parent":33671,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-33688","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/33688","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=33688"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/33688\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":51018,"href":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/33688\/revisions\/51018"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/33671"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=33688"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}