{"id":39566,"date":"2024-12-03T00:47:50","date_gmt":"2024-12-02T23:47:50","guid":{"rendered":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/kiko-arguello-mottar-medaljen-per-artem-ad-deum\/"},"modified":"2025-01-24T12:08:38","modified_gmt":"2025-01-24T11:08:38","slug":"kiko-arguello-mottar-medaljen-per-artem-ad-deum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/neocatechumenaleiter.org\/sv\/kiko-arguello-mottar-medaljen-per-artem-ad-deum\/","title":{"rendered":"Kiko Arg\u00fcello mottar medaljen ”Per Artem ad Deum”."},"content":{"rendered":"
\n
\"Neokaekumeala\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button>
Kiko Arg\u00fcello, Kardinal Grzegorz Ry\u015b och Andrzej Mocho\u0144<\/strong>.<\/figcaption><\/figure><\/div>\n
<\/div>\n\n

I en enkel och r\u00f6rande ceremoni, s\u00f6ndagen den 1 december 2024, i kyrkan i Pr\u00e4stseminariet Redemptoris Mater i Rom, mottog Kiko Arg\u00fcello, initiativtagare till Neokatekumensv\u00e4gen tillsammans med Carmen Hern\u00e1ndez, medaljen ’Per Artem ad Deum’ f\u00f6r sitt bidrag till den heliga konsten.<\/p>\n\n

Priset delas ut varje \u00e5r av f\u00f6reningen SacroExpo till konstn\u00e4rer eller institutioner vars konstn\u00e4rliga prestationer bidrar till utvecklingen av kultur och m\u00e4nsklig andlighet. Det har den s\u00e4rskilda egenskapen att vara det enda priset som sponsras av Dikasteriet f\u00f6r Kultur och Utbildning.<\/p>\n\n

<\/div>\n\n
\n\n
<\/div>\n\n

Video fr\u00e5n prisutdelningsceremonin<\/h4>\n\n
<\/div>\n\n
<\/div>\r\n\n
<\/div>\n\n
\n\n
<\/div>\n\n

”Ny estetik i Kyrkan”, Kiko Arg\u00fcello<\/strong>.<\/h4>\n\n
<\/div>\n\n

Mycket bra, mycket bra! Tack. F\u00e5r jag s\u00e4ga ett ord?<\/p>\n\n

Jag tackar kardinal Ry\u015b och Mongs. Arrieta f\u00f6r deras n\u00e4rvaro. Jag tackar f\u00f6reningen ARTESACRA f\u00f6r denna medalj ’PER ARTEM AD DEUM’, som f\u00f6r mig har varit en ov\u00e4ntad \u00f6verraskning.<\/p>\n\n

N\u00e4r jag var 20 \u00e5r gammal fick jag det nationella extraordin\u00e4ra priset f\u00f6r m\u00e5lning i Spanien; kort d\u00e4refter \u00f6vergav jag min karri\u00e4r som m\u00e5lare f\u00f6r att hitta Kristus bland de fattiga; och Herren gav mig hundrafalt, eftersom en dag blev jag kallad f\u00f6r att m\u00e5la absiden och glasm\u00e5lningarna i katedralen i Madrid.<\/p>\n\n

Herren har gjort n\u00e5got imponerande med Carmen och mig. Ty det viktigaste i hela mitt konstn\u00e4rliga verk har varit att \u00f6ppna en kristen initiationsvandring i hela Kyrkan, som hj\u00e4lper s\u00e5 m\u00e5nga familjer och unga m\u00e4nniskor. Detta \u00e4r verkligen ett konstverk!<\/p>\n\n

<\/div>\n
\n
\"Neokaekumeala\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button>
Kiko Arg\u00fcello och Andrzej Mocho\u0144<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n
<\/div>\n\n

Alla k\u00e4nner till den ber\u00f6mda frasen fr\u00e5n Dostojevskij i boken ’Idioten’: ’Sk\u00f6nheten ska r\u00e4dda v\u00e4rlden’. Prinsens uttalar dessa ord och s\u00e4ger sedan att denna sk\u00f6nhet \u00e4r Kristus. Vi har sett det verk som Gud har lett oss till genom V\u00e4gen f\u00f6r Kristet Initiering, och vi \u00e4r helt imponerade… Herren har lett oss till att finna en estetik, bilder, ett s\u00e4tt att uttrycka tron med en ny form av realisering, \u00e4ven av sj\u00e4lva Kyrkan.<\/p>\n\n

Sk\u00f6nheten ska r\u00e4dda v\u00e4rlden. Vilken sk\u00f6nhet? Sk\u00f6nheten \u00e4r idag oerh\u00f6rt viktig eftersom vi lever i en v\u00e4rld d\u00e4r dyrkan av sk\u00f6nhet och kroppen \u00e4r v\u00e4ldigt viktig. Sk\u00f6nheten \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndig eftersom utan den faller m\u00e4nniskan i f\u00f6rtvivlan. Helige Johannes Paulus II hade redan sagt att bristen p\u00e5 sk\u00f6nhet leder till brist p\u00e5 hopp, till f\u00f6rtvivlan och ett stort antal sj\u00e4lvmord bland unga.<\/p>\n\n

Sk\u00f6nhet, som studeras inom filosofin, \u00e4r en av de transcendentalierna inom varandet, tillsammans med sanningen och godheten. Jag skulle vilja s\u00e4tta sk\u00f6nheten i relation till lusten, till den estetiska k\u00e4nslan. Jag ger er en liten inblick i sk\u00f6nheten.<\/p>\n\n

<\/div>\n
\n
\"Neokaekumeala\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button><\/figure><\/div>\n
<\/div>\n\n

Om ni \u00f6ppnar Skrifterna, kommer ni att se n\u00e5got \u00f6verraskande. I Syraks bok, i kapitel 42, st\u00e5r det: ’Gud skapade allt i par, en framf\u00f6r den andra, och inget har han skapat ont. Varje sak bekr\u00e4ftar excellensen hos den som \u00e4r vid dess sida.’ Det st\u00e5r att allt som Gud har skapat sjunger lovs\u00e5ng f\u00f6r det som \u00e4r vid dess sida. Detta \u00e4r sk\u00f6nhetens princip. Relationerna mellan en sak och den som st\u00e5r vid sidan om. D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger vi att det djupaste inneh\u00e5llet i sk\u00f6nheten \u00e4r k\u00e4rlek. Till exempel ett landskap: den mjuka bl\u00e5 himlen sjunger sk\u00f6nheten hos de gr\u00e5a eller vita molnen; tr\u00e4dens knotighet sjunger h\u00e5rdheten hos klipporna; floden nedanf\u00f6r sjunger sk\u00f6nheten hos den n\u00e4rliggande stranden. Allt sjunger sk\u00f6nheten hos det som \u00e4r vid dess sida.<\/p>\n\n

I vilken relation? Det \u00e4r h\u00e4r sj\u00e4lva punkten ligger. Om relationsk\u00e4rleken \u00e4r r\u00e4tt, om det som st\u00e5r vid sidan om sjunger v\u00e4l, d\u00e5 uppst\u00e5r sk\u00f6nheten omedelbart. Vi skulle kunna h\u00e5lla en v\u00e4ldigt l\u00e5ng och vacker f\u00f6rel\u00e4sning om detta, men jag vill tala om Jesus Kristus, f\u00f6r allt detta \u00e4r kopplat till Jesus Kristus. F\u00f6r Dostojevskij s\u00e4ger att sk\u00f6nheten \u00e4r Kristus \u2013 i vilken bem\u00e4rkelse? Sk\u00f6nheten producerar alltid en estetisk k\u00e4nsla, det vill s\u00e4ga njutning. Sk\u00f6nhet och njutning, som om Gud ville visa oss med sk\u00f6nhet att Han \u00e4lskar oss, att Han vill oss, d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r allt vackert.<\/p>\n\n

<\/div>\n
\n
\"Neokaekumeala\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button>
Kiko Arg\u00fcello<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n
<\/div>\n\n

Judarna talar mycket om sk\u00f6nhet. Gud skapade m\u00e4nniskan. Han skapade Adam och Eva. Ni vet att Adam gav namn \u00e5t djuren och visade sin kunskap, men han fann ingen hj\u00e4lp som var lik honom. D\u00e5 tog Gud ett revben och skapade en kvinna. Judarna s\u00e4ger att ordet ’skapa’ redan \u00e4r ett konstn\u00e4rligt ord, f\u00f6r att skapa konst. Hela traditionen s\u00e4ger att det inte har funnits n\u00e5gon vackrare kvinna \u00e4n den f\u00f6rsta Eva. Adam, n\u00e4r han s\u00e5g henne, blev imponerad: ’Det h\u00e4r \u00e4r verkligen ben av mina ben, k\u00f6tt av mitt k\u00f6tt. Jag kommer att kalla henne i\u0161\u0161ah, f\u00f6r hon togs fr\u00e5n mannen’, i\u0161\u0161ah p\u00e5 hebreiska, ’kvinna’ p\u00e5 svenska.<\/p>\n\n

N\u00e4r Mose tar folket och leder dem till Sinai berg, uppenbarar sig Gud och s\u00e4ger: ’Adonai Elohenu, Adonai Ehad, jag \u00e4r den ende’ och ’Du skall \u00e4lska Herren din Gud av hela ditt hj\u00e4rta.’ Gud uppenbarar sig som en make. Gud \u00e4r k\u00e4rlek. Man s\u00e4ger att Mose presenterar f\u00f6rsamlingen f\u00f6r Gud, precis som Gud presenterade Eva f\u00f6r Adam. F\u00f6r hon ska vara Guds hustru. Profeten Hosea talar om Israels make och g\u00f6r en parallell mellan F\u00f6rsta Moseboken och detta \u00f6gonblick av f\u00f6rbundet. Men, observera, medan den f\u00f6rsta Eva framtr\u00e4der som fullst\u00e4ndigt vacker, kommer Israel fr\u00e5n Egypten, fr\u00e5n avgudadyrkan, d\u00e4r de varit i slaveri och \u00e4r fulla av oenighet, fulla av halta och blinda. F\u00f6r avgudarna f\u00f6rslavar dig, det var ett slaverifolk. Gud, s\u00e4ger rabinerna, f\u00f6rvandlar detta folk, denna f\u00f6rsamling, och s\u00e4ger att det inte l\u00e4ngre finns haltande, f\u00f6r alla gick, det finns inte l\u00e4ngre d\u00f6va, f\u00f6r alla h\u00f6rde ordet, och Israels folk slog l\u00e4ger, i singular, inte plural: inte att de slog l\u00e4ger, utan att det slog l\u00e4ger. Det betyder att de hade blivit ett. Gud kunde inte ge Torah till ett slaverifolk, Han bygger en profetisk f\u00f6rsamling som f\u00f6rkunnar den messianska tiden.<\/p>\n\n

Detta tema om Israels f\u00f6rsamling och dess sk\u00f6nhet utvecklas genom rabbinismen i m\u00e5nga midrash. Kristus k\u00e4nde till dessa midrash. N\u00e4r Johannes l\u00e4rjungar kommer till v\u00e5r Herre Jesus och fr\u00e5gar: ’\u00c4r du Messias eller ska vi v\u00e4nta p\u00e5 en annan?’ Lyssna p\u00e5 vad Kristus svarar: ’S\u00e4g till Johannes: de blinda ser, de lama g\u00e5r, de d\u00f6va h\u00f6r.’ Varf\u00f6r s\u00e4ger Han detta? F\u00f6r de v\u00e4ntade redan p\u00e5 Messias som den som skulle organisera inte bara Israels folk, utan den nya m\u00e4nskligheten. En ny m\u00e4nsklighet.<\/p>\n\n

<\/div>\n
\n
\"Neokaekumeala\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button>
Kiko Arg\u00fcello och Mar\u00eda Ascensi\u00f3n<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n
<\/div>\n\n

Det samma som Kristus har gjort med oss! Han har f\u00e5tt oss att h\u00f6ra sitt ord, han har \u00f6ppnat v\u00e5rt \u00f6ra. Han har \u00f6ppnat v\u00e5ra \u00f6gon, precis som han gjorde med den blinde. Kristus gjorde lite lera med sin saliv och lade det p\u00e5 den blinde mannens \u00f6gon. Och den blinde s\u00e5g Guds k\u00e4rlek, som gav honom synen. Det samma har han gjort med oss genom den kristen initiationen. Guds ord, som \u00e4r som saliv, belyser profetiskt v\u00e5r fattigdom, v\u00e5ra synder. Han g\u00f6r lera och s\u00e4tter det framf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon. Han s\u00e4tter v\u00e5ra synder framf\u00f6r oss med den leran. Och sedan s\u00e4ger han: ’Tv\u00e4tta dig.’ Det sv\u00e5raste \u00e4r att se sig sj\u00e4lv som syndare, detta g\u00f6rs inte utan saliv, Kristi ord. Och alla v\u00e5ra synder har blivit f\u00f6rl\u00e5tna. Nu \u00e4r vi inte l\u00e4ngre slavar. Vi har sett k\u00e4rleken till oss, syndare.<\/p>\n\n

Verkligen: de blinda ser, de d\u00f6va h\u00f6r, de lama g\u00e5r, g\u00e5r och hj\u00e4lper sin n\u00e4sta, de spet\u00e4lska blir rena. Kristus har kommit, det \u00e4r tecknet p\u00e5 att v\u00e4rldens Fr\u00e4lsare har kommit, den som g\u00f6r oss till en ny skapelse. Det finns en f\u00f6rsta skapelse och Israel ser f\u00f6rbundet som en ny skapelse. Kommer Messias som g\u00f6r med oss ett nytt f\u00f6rbund, en ny skapelse.<\/p>\n\n

Denna nya skapelse beskrivs i Uppenbarelseboken, n\u00e4r den nya Jerusalem talas om, som stiger ner fr\u00e5n himlen. Och man talar om sk\u00f6nhet. Hela str\u00e5lande som en brud, som en hustru. Sk\u00f6nhet! Det \u00e4r oerh\u00f6rt viktigt. Idag lever vi i en tid d\u00e4r man talar om globalisering. Det finns en bild av v\u00e4rlden som \u00e4r Babel, den stora sk\u00f6kan i Uppenbarelseboken.<\/p>\n\n

<\/div>\n
\n
\"Neokaekumeala\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button>
Internationella ansvarsteamet: Kiko, P. Mario och Mar\u00eda Ascensi\u00f3n. Bakom dem, Segundo och Ezechiele.<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n
<\/div>\n\n

Men mittemot Babylon finns en annan stad: den himmelska Jerusalem, som stiger ner fr\u00e5n himlen, kl\u00e4dd i vitt som en brud, kl\u00e4dd i goda g\u00e4rningar, kl\u00e4dd i str\u00e5lande linne. Det finns ett verk framf\u00f6r Babylon. Gud kallar oss att bygga Kristi sk\u00f6nhet. Det \u00e4r Kristi kropp som ska r\u00e4dda v\u00e4rlden. Kristi sk\u00f6nhet. Och vad \u00e4r denna sk\u00f6nhet? Den nya Jerusalem: alla har blivit vackra eftersom Kristus har kl\u00e4tt dem i sin helighet, och den kristna gemenskapen tr\u00e4der fram: Kyrkan, hela str\u00e5lande, som \u00e4r Lammet som besegrar besten, denna sk\u00f6nhet kommer att r\u00e4dda v\u00e4rlden. V\u00e4rlden v\u00e4ntar p\u00e5 kristna. De v\u00e4ntar p\u00e5 att se dessa m\u00e4nniskor som ser Guds k\u00e4rlek, n\u00e4r folk inte ser Guds k\u00e4rlek n\u00e5gonstans. De v\u00e4ntar p\u00e5 dem som g\u00e5r f\u00f6r att f\u00f6rkunna Evangeliet som de fattiga. De v\u00e4ntar p\u00e5 dem som h\u00f6r Ordet, som \u00e4lskar varandra, som har ett enda hj\u00e4rta: ’\u00c4lska varandra, som jag har \u00e4lskat er, genom denna k\u00e4rlek ska alla veta att ni \u00e4r mina l\u00e4rjungar.’ En sk\u00f6nhet tr\u00e4der fram som \u00e4r Kristus.<\/p>\n\n

I Kyrkans tradition finns en tr\u00e4dg\u00e5rd i Edens lustg\u00e5rd, det finns ocks\u00e5 en andra tr\u00e4dg\u00e5rd p\u00e5 Sinai berg, d\u00e4r toppen framtr\u00e4der som ett tr\u00e4d som b\u00e4r frukt, vilket \u00e4r Torah, men det finns en tredje tr\u00e4dg\u00e5rd. Det \u00e4r Edens lustg\u00e5rd och Apokalypsens tr\u00e4dg\u00e5rd, d\u00e4r den nya Jerusalem framtr\u00e4der, d\u00e4r det finns ett livets tr\u00e4d som ger eviga frukter. Men det finns en fj\u00e4rde tr\u00e4dg\u00e5rd: Golgata. D\u00e4r \u00e4r tr\u00e4dg\u00e5rden d\u00e4r Kristus blev korsf\u00e4st. I den tr\u00e4dg\u00e5rden finns en grav, en uppst\u00e5nden, en ny tr\u00e4dg\u00e5rdsm\u00e4stare som \u00e4r Kristus, den nye Adam, d\u00e4r finns en kvinna som kommer fr\u00e5n prostitution, som heter Maria Magdalena, och n\u00e4r hon ser honom s\u00e4ger hon: ’Rabbun\u00ed!’ Hon g\u00e5r f\u00f6r att omfamna honom, men Kristus s\u00e4ger till henne: ’Noli me tangere!’ ’R\u00f6r inte vid mig, f\u00f6r jag har \u00e4nnu inte stigit upp till Fadern.’ Denna text: ’R\u00f6r inte vid mig!’ \u00e4r oerh\u00f6rt viktig, eftersom den \u00e4r relaterad till den nya Jerusalem. ’G\u00e5 och f\u00f6rkunna att jag stiger upp till Fadern, min Fader och er Fader; min Gud och er Gud.’ Han ger henne kerygmat, han ska fullf\u00f6lja ett enormt verk. Kristus tar den m\u00e4nskliga naturen och f\u00f6r den till den Heliga Treenigheten.<\/p>\n\n

<\/div>\n
\n
\"Neokaekumeala\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button>
Kiko Arg\u00fcello och Andrzej Mocho\u0144 med f. Francesco Donega, Rektor f\u00f6r SRM Rom.<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n
<\/div>\n\n

Helige Paulus s\u00e4ger att det i skapelsen finns en spegel, en uppenbarelse av Guds k\u00e4rlek till oss, genom sk\u00f6nheten. Det finns n\u00e5got i naturen som imponerar p\u00e5 en, det \u00e4r dess sk\u00f6nhet, det \u00e4r ett slags mildhet, ett slags lydnad. Vad \u00e4r m\u00e4nniskan? Det \u00e4r ett blivande, det \u00e4r ett projekt, det \u00e4r ett underbarn. M\u00e4nniskan! M\u00e4nniskan \u00e4r ett underbarn. Vi \u00e4r ett projekt i st\u00e4ndig f\u00f6rverkligande, det vill s\u00e4ga i st\u00e4ndig os\u00e4kerhet. Vi har ingen r\u00e4tt att ber\u00f6va m\u00e4nniskan m\u00f6jligheten att f\u00f6rverkliga sig sj\u00e4lv s\u00e5 som Gud har skapat henne, eftersom hon \u00e4r ett projekt i st\u00e4ndig f\u00f6rverkligande.<\/p>\n\n

Helige Paulus, i andra brevet till korinthierna, s\u00e4ger att Kristus har d\u00f6tt f\u00f6r alla, s\u00e5 att de som lever inte l\u00e4ngre ska leva f\u00f6r sig sj\u00e4lva, utan f\u00f6r honom som dog och uppstod f\u00f6r dem. Detta \u00e4r m\u00e4nniskans syn enligt Uppenbarelsen, detta \u00e4r den kristna antropologin: m\u00e4nniskan, slav under synden, \u00e4r tvungen att ge sig sj\u00e4lv helt och h\u00e5llet, just eftersom han \u00e4r slav, han har f\u00f6rlorat sk\u00f6nhetens dimension som \u00e4r k\u00e4rleken, att g\u00e5 utanf\u00f6r sig sj\u00e4lv f\u00f6r att \u00e4lska den andra. Fr\u00e4lsningens verk best\u00e5r i att riva m\u00e4nniskan fr\u00e5n denna f\u00f6rbannelse och \u00e5terge honom sk\u00f6nheten i k\u00e4rleken.<\/p>\n\n

F\u00f6r denna man f\u00f6rs\u00f6ker vi skapa en ny typ av f\u00f6rsamling; vi g\u00f6r f\u00f6rsamlingar med en mysteriskkrona d\u00e4r himlen \u00e4r n\u00e4rvarande, med de viktigaste mysterierna i v\u00e5r tro. Dagens kyrka har ingen definierad estetik… Detta har p\u00e5 ett s\u00e4tt drivit oss att s\u00f6ka en estetik. I Madrid har vi byggt en f\u00f6rsamling med ett gyllene tak, med vit sten och glas, med ett katekumeniem: ett komplex av rum som leder ut mot ett centralt torg, med en font\u00e4n. P\u00e5 bottenv\u00e5ningen finns alla sociala tj\u00e4nster och uppe, p\u00e5 en annan v\u00e5ning, finns alla rummen f\u00f6r varje gemenskap, etc<\/p>\n\n

<\/div>\n
\n
\"Neokaekumeala\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button>
Team av vandrande m\u00e5lare och arkitekter<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n
<\/div>\n\n

Jag talade om sk\u00f6nhet. Varje reform av kyrkan har oundvikligen f\u00f6rt med sig en estetisk f\u00f6rnyelse: t\u00e4nk p\u00e5 gotiken, barocken…. Det kunde inte vara annorlunda med Andra Vatikankonciliet.<\/p>\n\n

Vi i Vandringen vill presentera denna sk\u00f6nhet, som \u00e4r k\u00e4rlekens sk\u00f6nhet i denna dimension: Kristus (pekar p\u00e5 korset). Och vi vill presentera den i en kristen gemenskap, eftersom vi tror…. F\u00f6r Kristus s\u00e4ger: \u201d\u00c4lska varandra, \u00e4lska varandra\u201d, men \u00e4lska vem? De f\u00f6rsta kristna levde i en liten gemenskap, de k\u00e4nde alla varandra. Gemenskapen kan inte vara s\u00e4rskilt stor eftersom det handlar om att visa, om att skapa ett offentligt tecken p\u00e5 k\u00e4rlek. Antalet medlemmar i en gemenskap \u00e4r 30, 40, eftersom vi m\u00e5ste ge ett konkret vittnesb\u00f6rd om k\u00e4rlek. Hedningarnas rop m\u00e5ste komma tillbaka: \u201dSe hur de \u00e4lskar varandra\u201d, det var vad de ropade n\u00e4r de s\u00e5g de kristna. F\u00f6r Kristus s\u00e4ger i evangeliet: \u201d\u00c4lska varandra, \u00e4lska varandra, \u00e4lska varandra\u201d. Detta \u00e4r den sk\u00f6nhet som r\u00e4ddar v\u00e4rlden: k\u00e4rleken i korsets dimension. Den visar att om vi \u00e4lskar varandra i fiendens dimension, s\u00e5 har vi evigt liv inom oss. F\u00f6r annars \u00e4r det om\u00f6jligt att \u00e4lska varandra p\u00e5 det s\u00e4ttet, eftersom Gud har gett oss tro inombords och tro ger oss evigt liv, od\u00f6dligt liv…. Vi har n\u00e5got inom oss som st\u00f6der oss, som uppr\u00e4tth\u00e5ller oss, vilket \u00e4r Guds liv i oss, Kristi liv, hans seger \u00f6ver d\u00f6den i oss, som ges av den Helige Ande. Faktum \u00e4r att det vi m\u00e5ste f\u00f6rkunna \u00e4r Kristi uppst\u00e5ndelse som \u00e4r n\u00e4rvarande i oss.<\/p>\n\n

<\/div>\n
\n
\"Neokaekumeala\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button><\/figure><\/div>\n
<\/div>\n\n

Vi vill vara en seri\u00f6s Vandring, en seri\u00f6s v\u00e4g, eftersom vi \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att ge en stor strid till v\u00e4rlden, till dj\u00e4vulen, till den stora draken, vi \u00e4r kvinnan som f\u00f6der det manliga barnet, hotad av den stora draken, som \u00e4r den h\u00e4r v\u00e4rldens prins. Judarna brukade s\u00e4ga att dj\u00e4vulen alltid vinner i v\u00e4rlden. Intressant, har ni sett det? F\u00f6rst nazismen och sedan kommunismen tycktes ha er\u00f6vrat allt, allt, hela nationer. Vi f\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r hela Europa i dag g\u00e5r i apostasi, vi f\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r det sker en total sekularisering. Dj\u00e4vulen tycks alltid vinna, eftersom Kristus i denna v\u00e4rld inte har n\u00e5gonstans att l\u00e4gga sitt huvud och med honom de kristna. Men vi, med Kristus, har besegrat d\u00f6den och har en oerh\u00f6rd gl\u00e4dje, s\u00e5 vi m\u00e5ste f\u00f6rkunna och vittna om den k\u00e4rlek som Gud har till oss, som har gett oss evigt liv inom oss sj\u00e4lva.<\/p>\n\n

Kristus s\u00e4ger: \u201d\u00c4lska varandra s\u00e5 som jag har \u00e4lskat er\u201d. Kristus har \u00e4lskat oss, och i denna k\u00e4rlek kommer de sekulariserade hedningarna, som omger oss, att veta att ni \u00e4r mina l\u00e4rjungar. Kristus har \u00e4lskat oss i fiendens dimension, det vill s\u00e4ga han har inte motsatt sig v\u00e5r ondska. I bergspredikan st\u00e5r det: \u201dG\u00f6r inte motst\u00e5nd mot det onda\u201d. \u201d\u00c4lska era fiender, g\u00f6r gott mot dem som hatar er, v\u00e4lsigna dem som f\u00f6rf\u00f6ljer er\u201d. Vad \u00e4r detta f\u00f6r n\u00e5got? Kristendomen.<\/p>\n\n

F\u00f6r po\u00e4ngen \u00e4r denna: vad inneb\u00e4r det att vara kristen i dag, vad ska vi vittna om? Paulus s\u00e4ger: \u201dVi b\u00e4r alltid och \u00f6verallt p\u00e5 Jesu d\u00f6dss\u00e4tt\u201d. D\u00f6dss\u00e4ttet, det vill s\u00e4ga Kristus korsf\u00e4st d\u00f6d – han s\u00e4ger – \u201dVi b\u00e4r alltid och \u00f6verallt i v\u00e5r kropp d\u00f6dss\u00e4ttet, s\u00e5 att det kan ses i v\u00e5r kropp att Kristus lever\u201d. Andra Vatikankonciliet har talat om kyrkan, den universella fr\u00e4lsningens sakrament…. Kristus har visat oss en r\u00e4ttvisa, som \u00e4r k\u00e4rlekens r\u00e4ttvisa i korsets dimension.<\/p>\n\n

<\/div>\n
\n
\"Neokaekumeala\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button><\/figure><\/div>\n
<\/div>\n\n

Sk\u00f6nheten kommer att r\u00e4dda v\u00e4rlden, och det \u00e4r Kristus som lever i kristna, i kristna gemenskaper. Vi har sagt till den Heliga Stolen att vi inte vill skapa en kongregation, utan att vi vill f\u00f6ra ut detta budskap till Kyrkan: det \u00e4r underbart att leva tron i en kristen gemenskap i f\u00f6rsamlingarna.<\/p>\n\n

Det vackraste med gemenskaperna \u00e4r att vi har sett Guds handlande i br\u00f6derna, alla berikas av andras goda. Allt i alla. Det finns en gemensam och konstant rikedom hos alla. Det \u00e4r underbart att se att de blinda ser Guds k\u00e4rlek i sina liv. Kristus har besegrat d\u00f6den, vi ser inte p\u00e5 d\u00f6den med fasa, inte heller p\u00e5 \u00e5lderdom eller sjukdom. Och det \u00e4r inte s\u00e5 att vi \u00e4r mycket goda, utan att vi alla \u00e4r syndare, alla \u00e4r fattiga.<\/p>\n\n

I Jesu Kristi uppst\u00e5ndelse visar Gud en stor sak, att han har uppst\u00e5tt fr\u00e5n de d\u00f6da och stigit upp till himlen, Gud har konstituerat honom Kyrios. Ordet kyrios \u00e4r Guds ord p\u00e5 berget Sinai. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r den h\u00e4r mannen som dog p\u00e5 korset f\u00f6r oss Gud sj\u00e4lv.<\/p>\n\n

Kristus har d\u00f6tt f\u00f6r att m\u00e4nniskan skall komma ut ur denna sj\u00e4lviskhetens cirkel, f\u00f6r att hon inte l\u00e4ngre skall leva f\u00f6r sig sj\u00e4lv, utan f\u00f6r den som dog och uppstod f\u00f6r henne, Kristus, den gudomliga sk\u00f6nheten som blivit m\u00e4nniska, har blivit en av oss, f\u00f6r att m\u00e4nniskan skall f\u00e5 ta emot Guds \u00e4ra.<\/p>\n\n

<\/div>\n\n
\n\n
<\/div>\n\n

Kardinal Grzegorz Ry\u015b<\/h4>\n\n
<\/div>\n\n
\u00c4rkebiskop av Lodz, Polen<\/h6>\n\n
<\/div>\n\n

\u00c4rade herrar, br\u00f6der och systrar, k\u00e4ra Kiko!<\/p>\n\n

Alla vi som \u00e4r n\u00e4rvarande h\u00e4r \u00e4r s\u00e4kert \u00f6vertygade om denna formel Per Artem Ad Deum<\/em>.<\/p>\n\n

Dessutom samlas vi f\u00f6r att bel\u00f6na den man som har gjort denna formel till en av principerna i sitt liv.<\/p>\n\n

Dessutom M\u00c5STE DET S\u00c5GAS att denna princip inte \u00e4r uppenbar f\u00f6r alla. Och denna \u201dicke-uppenbarhet\u201d har flera ansikten:<\/p>\n\n

F\u00f6rst och fr\u00e4mst kan den ha konstens ansikte, som p\u00e5 f\u00f6rhand inte vill ha n\u00e5got med Gud att g\u00f6ra. Som Jonathan Sachs s\u00e4ger i sin bok \u201dTrons best\u00e4ndighet\u201d, tr\u00e4ffande och med gl\u00f6d: under m\u00e5nga \u00e5rhundraden har konsten och tron levt i ett harmoniskt \u00e4ktenskap, men nu \u00e4r de SKILDA! Som s\u00e5 ofta vid skilsm\u00e4ssor \u00e4r det aldrig bara den ena partens fel som ligger bakom. Skilsm\u00e4ssan mellan tro och kultur beror ocks\u00e5 p\u00e5 att de kristnas tro \u00e4r omogen: en mogen tro – sa den Helige Johannes Paulus II – \u00f6vers\u00e4tts alltid till kultur!<\/p>\n\n

<\/div>\n\n
\"Neokaekumeala\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button>
Kardinal Grzegorz Ry\u015b, \u00e4rkebiskop av Lodz, Polen<\/figcaption><\/figure>\n
<\/div>\n\n

F\u00f6r det andra kan konsten bli ett sj\u00e4lv\u00e4ndam\u00e5l, och s\u00e5 blir det ofta. Det betyder att konsten kanske inte vill leda n\u00e5gon, utan bara sig sj\u00e4lv, att vara helt koncentrerad p\u00e5 sig sj\u00e4lv. Den Helige Broder Albert (Adam Chmielowski), en av 1800-talets b\u00e4sta polska m\u00e5lare, varnade f\u00f6r detta fenomen och talade om en \u201dDamen Konst\u201d som kr\u00e4ver en avgudadyrkande h\u00e4ngivenhet f\u00f6r sig sj\u00e4lv.<\/p>\n\n

F\u00f6r det tredje har det under \u00e5rhundradenas lopp inte saknats kritiska r\u00f6ster inom kyrkan mot religi\u00f6s och sakral konst och dess krav. N\u00e4r bildkulten erk\u00e4ndes av det andra konciliet i Nicaea, i kristendomens v\u00e4st, i Karl den Stores milj\u00f6, uppstod en rad tvivel. Den mest kompletta samlingen \u00e4r de karolingiska B\u00f6ckerna av Theodulf av Orleans: Jesus befallde inte apostlarna att m\u00e5la bilder, utan att predika ORDET. Varf\u00f6r?<\/p>\n\n

F\u00f6r ordet binder inte den m\u00e4nskliga fantasin lika starkt som en bild! Vi vet detta. Jag tror att det \u00e4r v\u00e5r gemensamma erfarenhet. Jag (till exempel) har sedan jag var barn vetat att Gud Fader \u00e4r en ganska allvarlig gammal man p\u00e5 molnen, med sk\u00e4gg, spira och en korsformad jordglob i handen; det var s\u00e5 jag s\u00e5g honom p\u00e5 taket i min f\u00f6rsamlingskyrka (en g\u00e5ng i veckan, ibland till och med varje dag); och det \u00e4r n\u00e4stan om\u00f6jligt att bli av med denna bild.<\/p>\n\n

<\/div>\n
\n
\"Neokaekumeala<\/a>
Fotoalbum fr\u00e5n evenemanget<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n
<\/div>\n\n

Ja, s\u00e4ger Theodulf, konsten har ett pedagogiskt v\u00e4rde (litteratura illitteratorum), men bara i f\u00f6rh\u00e5llande till ordet. En of\u00f6rklarad bild av en vacker kvinna kan f\u00f6rest\u00e4lla antingen Maria eller Venus…<\/p>\n\n

F\u00f6r det fj\u00e4rde kan ett fokus p\u00e5 konst v\u00e4nda p\u00e5 prioriteringarna. Bernard av Clairvaux har talat om detta p\u00e5 ett mycket kraftfullt s\u00e4tt i Kyrkans historia: \u201dKyrkan skiner av guld och hennes Herre har bar rygg\u201d – Kyrkan skiner av guld – har altare, k\u00e4rl och kandelabrar av guld, medan Kyrkans Herre – Jesus i den fattige mannens gestalt – har bar rygg: han har inte f\u00e5tt n\u00e5gon skjorta, eftersom alla medel har anv\u00e4nts till att dekorera templet.<\/p>\n\n

Jag p\u00e5minner om alla dessa inv\u00e4ndningar inte mot principen \u201dper artem ad Deum\u201d, utan f\u00f6r att visa att det \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n enkelt att leva den p\u00e5 r\u00e4tt s\u00e4tt: det kr\u00e4ver inte bara talang, utan ocks\u00e5 anstr\u00e4ngning, urskiljning, fattigdomens disciplin, b\u00f6n och vaksamhet. Det pris som delas ut i dag handlar d\u00e4rf\u00f6r inte bara om konstn\u00e4rlig f\u00f6rm\u00e5ga, utan ocks\u00e5 om radikaliteten i evangeliets liv.<\/p>\n\n

<\/div>\n\n
\"\"\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button>
Kardinal Grzegorz Ry\u015b, \u00e4rkebiskop av Lodz, Polen<\/figcaption><\/figure>\n
<\/div>\n\n

V\u00e4gen \u201dper artem ad Deum\u201d \u00e4r inte l\u00e4tt, men v\u00e4lsignade \u00e4r de som vandrar den och leder andra l\u00e4ngs den. Det \u00e4r Guds v\u00e4g. Gud sj\u00e4lv f\u00f6rbereder den och vandrar den mot m\u00e4nniskan. M\u00e4nniskans v\u00e4g \u201dper artem ad Deum\u201d \u00e4r f\u00f6rst och fr\u00e4mst Guds v\u00e4g \u201dper artem ad hominem\u201d; Vishetens bok talar om detta p\u00e5 ett fantastiskt s\u00e4tt: \u201dTy ur storheten och SK\u00d6NHETEN tr\u00e4der bilden av deras upphovsman fram f\u00f6r tanken” (Vis 13,5). Tv\u00e5 verser tidigare kallas han \u201d SK\u00d6NHETENS upphovsman\u201d. Den sk\u00f6nhet som han skapar \u00e4r avsedd att leda oss till Honom.<\/p>\n\n

Men det h\u00e4nder ocks\u00e5 – erk\u00e4nner den inspirerade f\u00f6rfattaren – att sk\u00f6nheten st\u00e4ller sig mellan Gud och m\u00e4nniskorna, som b\u00f6rjar dyrka skapelsen: ”De l\u00e5ter sig f\u00f6ras bort av utseendet, S\u00c5 VACKRA DET FRAMST\u00c5R F\u00d6R DERAS \u00d6GON!” (v. 7). Men synden och avvikelsen \u00e4r inte det sista ordet i m\u00e4nniskans historia. Svaret f\u00f6r dem \u00e4r FR\u00c4LSNINGEN!<\/p>\n\n

Johannes Paulus II talar i sitt \u201dBrev till konstn\u00e4rerna\u201d om \u201dSk\u00f6nheten som R\u00c4DDAR\u201d; v\u00e5r pristagare \u2013 i linje med Dostojevskij \u2013 s\u00e4ger detsamma. Vi vet det v\u00e4l: fr\u00e4lsningen \u00e4r Guds verk och f\u00f6rverkligas genom ”den vackraste av m\u00e4nniskors barn”. Sk\u00f6nhetens v\u00e4g (via pulchritudinis) \u00e4r b\u00e5de skapelsens och Guds fr\u00e4lsnings v\u00e4g. F\u00f6r alla m\u00e4nniskor. Inte bara f\u00f6r n\u00e5gra f\u00e5 utvalda konstn\u00e4rer, utan f\u00f6r varje syndare. Detta \u00e4r Kikos slutgiltiga KERYGMA.<\/p>\n\n

Tack f\u00f6r er uppm\u00e4rksamhet.<\/p>\n\n

<\/div>\n\n
\n\n
<\/div>\n\n

Mons. Segundo Tejado<\/h4>\n\n
<\/div>\n\n

God kv\u00e4ll allihopa, Ers Eminens, Ers Excellens, v\u00e4nner!<\/p>\n\n

<\/div>\n
\n
\"Neokaekumeala\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button>
Mons. Segundo Tejado<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n
<\/div>\n\n

Jag har f\u00e5tt i uppgift att f\u00f6rklara Kikos verk. Det har inte varit l\u00e4tt, det \u00e4r inte l\u00e4tt, s\u00e4kert har jag gl\u00f6mt n\u00e5got, f\u00f6r han har gjort s\u00e5 mycket, p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga platser, s\u00e5 m\u00e5nga verk, att det verkligen \u00e4r sv\u00e5rt att kvantifiera dem. Jag kommer att ta en liten omv\u00e4g, inte mycket, oroa er inte, men jag tycker att det \u00e4r viktigt att s\u00e4ga idag, h\u00e4r p\u00e5 den h\u00e4r platsen, i detta \u00f6gonblick, att g\u00f6ra en liten resa, vart Gud har lett honom i hans historia f\u00f6r att komma fram till idag, till detta pris.<\/p>\n\n

<\/div>\n\n
Kiko Arg\u00fcello<\/strong><\/h6>\n\n
<\/div>\n\n

Spansk m\u00e5lare, f\u00f6dd i Le\u00f3n den 9 januari 1939. Han studerade vid Escuela Central de Bellas Artes vid San Fernando Akademin i Madrid. Han deltog i m\u00e5nga utst\u00e4llningar och m\u00e5lningst\u00e4vlingar i Spanien, och 1959 mottog han det Extraordin\u00e4ra Nationella M\u00e5leripriset.<\/p>\n\n

I slutet av femtiotalet upplever han en existentiell kris som leder honom till ett djupg\u00e5ende m\u00f6te med Jesus Kristus, vilket f\u00e5r honom att \u00e4gna sitt liv och sin konst \u00e5t Kristus och kyrkan. Tillsammans med F. Aguilar OP, genomf\u00f6r han 1960 en resa genom Europa, innan Konciliet b\u00f6rjade, f\u00f6r att studera sakral konst, just med tanke p\u00e5 det kommande Konciliet. P\u00e5 sp\u00e5ren av denna f\u00f6rnyelse f\u00f6r\u00e4ndrar han inneh\u00e5llet i sin konst och, tillsammans med en skulpt\u00f6r och en glasm\u00e5lare, bildar han en grupp f\u00f6r sakral konst kallad ”Gremio 62”, som genomf\u00f6r en rad utst\u00e4llningar i Madrid, Royan (Frankrike) och Haag (Nederl\u00e4nderna).<\/p>\n\n

<\/div>\n
\n
\"Neokaekumeala\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button>
Mons. Segundo Tejado<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n
<\/div>\n\n

1964 inspirerar Herren honom att g\u00e5 och bo bland de fattiga i en barack i Palomeras Altas, i utkanten av Madrid, och ge upp sin lovande karri\u00e4r som konstn\u00e4r. Senare tr\u00e4ffar han Carmen Hern\u00e1ndez, en mission\u00e4r med examen i kemi och teologi, idag Guds tj\u00e4narinna. Tillsammans ger de liv \u00e5t en ny form av predikan som leder till f\u00f6delsen av en kristen gemenskap bland de fattiga: den f\u00f6rsta neokatekumenala gemenskapen. Denna erfarenhet kommer gradvis att spridas till f\u00f6rsamlingarna. Den lilla fr\u00f6et b\u00f6rjar gro i Spanien och, efter Kikos erfarenhet bland de fattiga i Rom, i Borghetto Latino, i Italien och \u00f6ver hela v\u00e4rlden. Den Neokatekumenala Vandringen \u00e4r idag n\u00e4rvarande i 136 l\u00e4nder, i n\u00e4ra 1.300 stift och mer \u00e4n 6.200 f\u00f6rsamlingar.<\/p>\n\n

Kikos konst, fr\u00e5n b\u00f6rjan av de f\u00f6rsta gemenskapernas f\u00f6delse, har som m\u00e5l att skapa l\u00e4mpliga och v\u00e4rdiga platser f\u00f6r firande, f\u00f6r att fr\u00e4mja den f\u00f6rnyelse som Andra Vatikankonciliet erbjudit Kyrkan. Genom den neokatekumenala vandringen har en rad strukturer skapats f\u00f6r att genomf\u00f6ra denna f\u00f6rnyelse och tj\u00e4nstg\u00f6ra den kristna gemenskapen.<\/p>\n\n

Kiko finner i den \u00f6stliga kyrkans konst, ikonerna, det mest l\u00e4mpliga uttrycket f\u00f6r den erfarenhet han lever. Han blir djupt imponerad av dessa m\u00e5lares spiritualitet, som genom att avst\u00e5 fr\u00e5n sin egen ”originalitet” och underkasta sig den kanon som fastst\u00e4llts av kyrkans tradition, hittar v\u00e4gen till en konst och en spiritualitet av mycket h\u00f6gre niv\u00e5. Kiko f\u00f6ljer den ortodoxa kanonen och uppdaterar den med modern m\u00e5lning \u2013 som Picasso och Matisse \u2013 i vilka han hade blivit utbildad.<\/p>\n\n

<\/div>\n
\n
\"Neokaekumeala\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button>
Medarbetare vid Kiko Arg\u00fcellos Stiftelse f\u00f6r Konstverket<\/figcaption><\/figure><\/div>\n
<\/div>\n\n

\u00c5r 2000 skapade Kiko en m\u00e5lareskola f\u00f6r att genomf\u00f6ra m\u00e5lade cykler i kyrkor, som vi kommer att se h\u00e4rn\u00e4st, och 2018 grundades Stiftelsen f\u00f6r Konstverket Kiko Arg\u00fcello, med syftet att bevara och sprida Kikos konstverk.<\/p>\n\n

<\/div>\n\n
Arkitektur och M\u00e5lning<\/h6>\n\n
<\/div>\n\n

Kiko Arg\u00fcello, tillsammans med Carmen Hern\u00e1ndez, b\u00f6rjar p\u00e5 konciliets v\u00e4g att arbeta med \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n en massiv kyrklig pastoral till en kyrka som en ”gemenskap av gemenskaper”, och erbjuder en fullst\u00e4ndig f\u00f6rnyelse: fr\u00e5n arkitekturen till ikonografin, fr\u00e5n de firande och m\u00f6tesplatser d\u00e4r m\u00e4nniskor kan samlas, det som han har kallat Catecumenium, samt de liturgiska elementen.<\/p>\n\n

Vi finner Kikos konstverk i olika f\u00f6rsamlingar p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt:<\/p>\n\n