Tacksamma till Gud för hans värdefull tjänst i Kyrkan,
Tidigt denna morgon (15 mars 2024) har Herren kallat kardinal Paul Josef Cordes till det eviga livets pris. Hela kyrkan, och i synnerhet den neokatekumenala vandringen, är honom särskilt tacksam för det arbete han utförde under så många år av sitt liv, då han med sina kloka råd följde födelsen och tillväxten – med sitt gradvisa införlivande i kyrkan – av så många kyrkliga föreningar och verkligheter som blomstrade efter konciliet och utförde sitt ämbete som vice ordförande i det påvliga rådet för lekmännen (1980-1995).
Redan 1986 (den 21 oktober, med brev från statssekreteraren, kardinal Casaroli) fick han i uppdrag att genomföra detta på begäran av påven Johannes Paulus II, som önskade främja ett bättre införande av de neokatekumenala gemenskaperna i kyrkan och den nödvändiga definitionen av deras juridisk-ekklesiala identitet. År 1990 skrev den helige Johannes Paulus II brevet ”Ogniqualvolta” till honom, som ”ad personam” ansvarig för apostolatet för de neokatekumenala gemenskaperna, i vilket vägen erkändes ”som en väg för katolsk utbildning, giltig för samhället och för dagens tider”, och i vilket påven önskade att detta arbete för den nya evangeliseringen skulle värderas och hjälpas av prästerna.
Monsignore Cordes har alltid haft en särskild uppmärksamhet och tillgivenhet för Vandringens initiativtagare, Kiko Argüello och Carmen Hernández, och har stöttat och uppmuntrat dem på deras tillväxtresa, i varje ögonblick av dess historia, genom att hjälpa till och följa de olika steg som har lett till att Neokatekumenala Vandringen har godkänts ”som en stiftsmodalitet för kristen initiation och för permanent utbildning i tron” (stadgar, art. 1,2) och att alla katekestexter har erkänts av Kongregationen för Trosläran som “katekesvägledning”.
Under alla dessa långa år av historia, under hela denna vandring, har kardinal Cordes alltid varit inte bara nära, utan också en vän och ett giltigt stöd för initiativtagarna och för alla de neokatekumenala gemenskaperna, som har så mycket att tacka hans arbete för, liksom för många präster som han uppmuntrade att hjälpa och stärka detta arbete för kyrkans bästa.
Vi minns särskilt publiceringen av hans bok: ”Aktivt deltagande i eukaristin. Den ”actuosa participatio” i små gemenskaper” till försvar för den eukaristi som firas i små gemenskaper, som Kiko och Carmen försvarade så mycket.
Vi är glada att här kunna påminna om vad påven Benedictus XVI själv skrev till honom i ett brev med anledning av hans 75-årsdag:
”Med mod och kreativitet öppnade du i början av din romerska verksamhet nya vägar för att leda unga människor till Kristus… Du bidrog också till uppkomsten och tillväxten av Världsungdomsdagarna. Särskilt utmärkande för din pastorala impuls är och förblir ditt engagemang för ”rörelserna”: den karismatiska rörelsen, Gemenskap och Befrielse (Comunione e Liberazione) och den Neokatekumenala Vandringen har många skäl att vara tacksamma mot dig. Även om kyrkans organisatörer och planerare till en början hade många tveksamheter mot rörelserna, kände du omedelbart det liv som växte fram där: den heliga Andens kraft som bryter ny mark och på ett oförutsägbart sätt håller kyrkan ständigt ung. Du insåg dessa rörelsers pingstkaraktär och du engagerade dig passionerat för att se till att de accepterades av kyrkans präster.
Låt oss i tacksamhet över minnet av kardinal Cordes be alla våra bröder och systrar att be Herren välkomna denne ”gode och trogne tjänare” till sitt rike (Mt 25:21).