Med stor glädje har den Neokatekumenala Vandringen tagit emot nyheten om valet av kardinal Robert Prevost till Petrus efterträdare. Hans första ord har fyllt oss med glädje genom att sätta den Uppståndne Kristus i centrum, som erbjuder oss sin frid, samt evangelisationen som föds ur ett missionerande hjärta.

Ett särskilt eko i hjärtat hos alla bröder och systrar i den Neokatekumenala Vandringen – och särskilt i mitt eget – är att valet ägde rum på dagen för Bönen till Jungfrun av Pompeji, eftersom Jungfrun av Pompeji har haft en särskild betydelse och närvaro i den Neokatekumenala Vandringens historia. År 1968, när jag tillsammans med Guds tjänarinna Carmen Hernández anlände till Rom, blev vi ledda av Don Dino Torreggiani, grundare av “Kyrkans Tjänare”, att lägga den mission som hade inletts bland kåkstäderna i Palomeras Altas, i Madrids utkant, vid Jungfrun av Pompejis fötter. Sedan dess har flera händelser som varit betydelsefulla för Vandringen inträffat just den 8 maj.

Även under sitt biskopsämbete i Peru har han haft möjlighet att personligen lära känna det ansvariga teamet och den Neokatekumenala Vandringen, att följa den och att presidera ett kallelsemöte där han uppmuntrade de unga att bli missionärer för Kristus.

Namnet han har antagit som Petrus efterträdare, Påve Leo XIV, har påmint oss om att hans företrädare, Påve Leo XIII, var tvungen att leda Kyrkan under verkligt svåra tider, i försvar av den kristna identiteten.

Den Neokatekumenala Vandringen är framför allt en karisma som sätter missionen i centrum genom en kristen initiationsvandring som erbjuds till stift och församlingar. Ett konkret tecken på detta är de tusentals familjer i mission i de mest avkristnade områdena, prästseminarierna Redemptoris Mater där präster utbildas för den Nya Evangelisationen, samt hela det pastorala arbetet med familjer och ungdomar. Vi är glada att kunna fortsätta, tillsammans med Hans Helighet, att ställa alla dessa Herrens gåvor i Kyrkans tjänst för mänsklighetens bästa – särskilt för de ”många döpta som i praktiken lever… i ett slags ateism”, vilket Påve Leo XIV påminde om i sin första predikan i Sixtinska kapellet.

Vi försäkrar den Helige Fadern om våra böner och om alla bröders förböner, så att hans ämbete må bära all den frukt som dagens människa behöver.

Kiko Argüello

8 maj, Jungfrun av Pompeji