Lördagen den 30 maj 2026 kl. 20.00 (Madridtid, Spanien, UTC+2)
Eukaristi med anledning av Neokatekumenala Vandringens 60-årsjubileum

Budskap från påven Leo XIV
Madrid, 27 maj 2026
Herr Kardinal:
Härmed vidarebefordrar jag det budskap som Hans Eminens Kardinalstatssekreteraren översänder å Hans Helighet påven Leo XIV:s vägnar
Kardinal José Cobo Cano
Årkebiskop av Madrid
Den helige fadern hälsar hjärtligt alla deltagare i den eukaristiska högtiden i Katedralen Santa María la Real de la Almudena med anledning av 60-årsjubileet av Neokatekumenala Vandringens grundande i ärkestiftet Madrid.
Det är viktigt att påminna om att evangelisationens uppdrag är hela Kyrkans grundläggande uppgift. Med glädje och ödmjukhet, i strävan efter enhet mellan alla hennes medlemmar (jfr LG 7), och i lydnad för den Helige Andes verkan, arbetar Kyrkan för att förmedla frälsningens gåva till alla människor. Må denna övertygelse vara en drivkraft att ta sig an detta missionerande arbete till gagn för Guds älskade barn.
Med dessa känslor följer påven Leo XIV er med sin bön och åkallar den Allraheligaste Jungfrun Maria, Guds Moders, förbön. Han meddelar er sin apostoliska välsignelse, som han med glädje utsträcker även till era familjer och andra nära och kära.
Kardinal Pietro Parolin
Statssekretrerare
Jag förenar mig av hela mitt hjärta med firandet av detta betydelsefulla jubileum och försäkrar er om min hågkomst i bönen. Samtidigt vill jag framföra en hjärtlig hälsning in Domino (i Herren).
Piero Pioppo
Apostolisk Nuntie
Kiko Argüellos inledningsord inför Eukaristifirandet.
Bröder och systrar, varmt välkomna. Vi tackar kardinal José Cobo för att han presiderar vid denna eukaristi. Vi vill också uttrycka vår tacksamhet för närvaron av kardinal Rouco, biskoparna av Alcalá, Getafe och Vitoria samt de emeriterade biskoparna av Alcalá och El Callao. 130 präster deltar i denna högtid. Här finns också bröderna och systrarna från Madrid samt de vandrande katekisterna från olika länder. Jag ber de vandrande katekisterna att resa sig upp så att vi kan hälsa dem med en varm applåd.
Vi har samlats för att fira en tacksägelseeukaristi för Neokatekumenala Vandringens mer än sextioåriga historia. Det är viktigt att minnas historien och att erinra sig hur Herren har verkat under alla dessa år. Herren kallade mig, och jag gick för att leva bland de fattiga. Senare har Gud låtit mig ställa konsten i en ny estetiks tjänst. Jag lämnade måleriet för Herrens skull, och han har belönat mig på ett sätt som jag aldrig hade kunnat föreställa mig: jag har fått uppdraget att måla absiden i Almudenakatedralen. Därför gläder det mig att vi får fira denna eukaristi just här i katedralen.
Det gläder mig mycket att den stiftsliga fasen av kanoniseringsprocessen för Carmen Hernández avslutas nästa tisdag. Herren lät Carmen och mig mötas i barackområdet Palomeras Altas. Jag flyttade dit i november 1964, och kort därefter började vi arbeta tillsammans. Men det var den 28 augusti 1965, i samband med myndigheternas beslut att riva barackerna, som ett avgörande ögonblick inträffade. Efter att jag bett om hjälp kom Ärkebiskop Casimiro Morcillo till Palomeras. Han lyckades stoppa rivningen av skjulen och fick samtidigt se det verk som den Helige Ande utförde genom oss bland de fattiga. Detta närmast mirakulösa besök blev det tecken som fick Carmen att slutgiltigt ansluta sig till arbetet tillsammans med mig. Ärkebiskop Morcillo uppmanade oss att gå ut i församlingarna, något vi själva aldrig hade tänkt på. Genom denna lydnad började denna Kristna Initiation som ett litet senapskorn. Den har blivit en välsignelse för otaliga människor och familjer och finns i dag spridd i 138 länder. Därför är kardinal Cobos närvaro vid denna högtid så betydelsefull. Inom Neokatekumenala Vandringen gör vi ingenting utan Påven och utan biskoparna. Om Vandringen har kunnat spridas på ett så anmärkningsvärt sätt, beror det på stödet från alla Påvar, som har erkänt den som en gåva från den Helige Ande till Kyrkans bästa.
Neokatekumenala Vandringen är en kristen initiation som väckts till liv av den Helige Ande som en av Andra Vatikankonciliets frukter. Det som under Konciliet utarbetades i skriftlig form förverkligade Carmen och jag samtidigt i barackområdet Palomeras Altas. Vandringen har inte vuxit fram ur på förhand utarbetade idéer eller planer, utan genom en rad konkreta händelser där Gud steg för steg har verkat. Därigenom har vi kunnat vittna om att Gud lever och verkar i sin Kyrka.
Redan påven H. Paulus VI erkände oss som en frukt av Konciliet. Han sade: ”Vilken glädje ni ger oss! Det som den första Kyrkan gjorde före dopet, det gör ni efter dopet. Om det sker före eller efter är inte det viktiga; det viktiga är att ni söker den kristna livets äkthet.” I de Stadgar som slutgiltigt godkändes av påven Benedikt XVI definieras Neokatekumenala Vandringen som ”en av formerna för det stiftsvisa genomförandet av den Kristna Initiationens process och den fortgående trosundervisningen”. Vi är imponerade av den betydelse som Påven Leo XIV tillskriver den Kristna Initiationen. I sitt tal till den Italienska Biskopskonferensen i fredags sade han: ”Det är inte möjligt att fullt ut förstå dopet annat än inom ramen för den Kristna Initiationen … En Kyrka som med glädje och förundran välkomnar unga och vuxna katekumener måste också kunna stödja deras uthållighet efter den första entusiasmen.” Vi gläder oss över att den Neokatekumenala Vandringen har väckts till liv av den Helige Ande för att tjäna och hjälpa Kyrkan.
Vi firar den Heliga Treenighetens högtid, ett mysterium av kärlek och gemenskap. Jag är djupt berörd av att denna högtid sammanfaller med vårt firande, eftersom Jungfru Maria har anförtrott oss uppdraget att bygga kristna gemenskaper efter förebild av den Heliga Familjen i Nasaret. Den Heliga Familjen är en avbild av Treenigheten. Gud är en familj, en gemenskap: Fadern, Sonen och den Helige Ande. Jesus Kristus, Guds Ord som blev kött i den Heliga Jungfrun Marias sköte och föddes som ett barn, kunde fullgöra sitt uppdrag att frälsa världen först när han nådde vuxen mognad. För att växa till vuxen behövde han en familj. Jungfrun har sagt att vi måste skapa kristna gemenskaper som den Heliga Familjen. Det innebär att bygga gemenskaper där de kristna kan mogna till vuxna i tron och därigenom bli kapabla att fullgöra sitt uppdrag i en sekulariserad och alltmer avkristnad värld. Genom att gå igenom de tre faserna – ödmjukhet, enkelhet och lovsång – som utgör de tre etapperna i den Neokatekumenala Vandringen, och genom att steg för steg leva ut dopets nåd, formas en gemenskap som Kristi Kropp, där den andre är KRISTUS.
Kristus har uppstått för att vi ska kunna leva ett nytt liv. Han har inte bara uppstått och öppnat vägen till himlen för oss, utan han har också sänt sin Ande. När Kristi Ande kommer ner i våra hjärtan vittnar den om att han är Gud och låter oss erfara hans kärlek. Det är denna Ande som har gjort det möjligt för oss att älska varandra under dessa sextio år. Kristus älskar oss oändligt mycket. Han vet att den dyrbaraste gåva en människa kan få är ett hjärta fyllt av denna kärlek. Därför dog han för oss och lämnade sitt testamente till vår förmån genom att ge oss denna Ande av kärlek och helighet – den övernaturliga kärlek som Kyrkan kallar kärlekens dygd, caritas. Denna kärlek är själva relationen inom den Heliga Treenigheten; den är kärleken mellan Fadern och Sonen. Treenighetens mysterium består i att de är ETT: tre personer, ETT. Detta är det stora mysterium som Herren i dag kallar oss till – kärleken, erfarenheten av fullkomlig enhet i den Helige Ande och bevarandet av gemenskapen. Ty det enda som kan mätta människans själ är att bli helt förenad med den Heliga Treenigheten.
Vi tar emot prästerna med en sång till Jungfru Maria.
Kiko Argüello

Meddelande av Kardinal Kevin Farrell
Eminens, kardinal Cobo Cano,
Excellenser,
Käre Kiko, Fader Mario och María Ascensión,
kära bröder och systrar i Kristus,
Med anledning av den högtidliga eukaristiska liturgi som samlar er i Vår Fru av Almudenas Katedral i Madrid för att tacka Herren på 60-årsdagen av den Neokatekumenala Vandringens början, vill jag framföra till er alla min hjärtliga hälsning och försäkra er om min närhet i bönen.
Spanien har skänkt Kyrkan lysande exempel på kristet liv och andlig förnyelse genom helgon, martyrer, evangelisationsinitiativ, böneskolor, kyrkliga rörelser och andliga traditioner. Bland dessa frukter kan utan tvekan även den Neokatekumenala Vandringen räknas, född ur det fruktbara mötet mellan dess två initiativtagare, Kiko Argüello och Carmen Hernández Barrera, och de fattiga i Madrids mest utsatta stadsdelar. Önskan att förkunna och leva Evangeliet bland de människor som Försynen lät dem möta ledde till att de första gemenskaperna uppstod och att en väg för kristen initiation gradvis formades. Med Kyrkans herdar som rådgivare och uppmuntrare fördes denna erfarenhet vidare till församlingarna och spreds därefter över hela världen.
Ur denna ödmjuka början för sextio år sedan har många frukter vuxit fram: många människors återvändande till tron och Kyrkan, otaliga omvändelser, uppkomsten av kristna familjer, kallelser till prästämbetet och det gudsvigda livet samt missionerande verksamhet i många länder runt om i världen.
Man kan säga att många andra ”grenar” har vuxit fram ur det ”träd” som utgör den kristna initiationen, återupptäckt och förverkligad genom att återknyta till katekumenatets gamla kyrkliga tradition. Dessa grenar har gjort – och fortsätter att göra – mycket gott för Kyrkan: de vandrande katekisterna, de missionerande stiftsseminarierna, familjerna i mission, nya församlingar som grundats i missionsområden, evangelisationsarbetet genom ”missio ad gentes”, samt undervisnings- och vägledningsprogram för ungdomar efter konfirmationen och för unga vuxna, med månatlig lectio divina och årliga sommarpilgrimsfärder.
Detta är många verksamheter och initiativ som ni alla, medlemmar i den Neokatekumenala Vandringen, är kallade att bevara och utveckla till gagn för hela Kyrkan. Nya utmaningar väntar oss i en värld som har förändrats djupt jämfört med tiden efter konciliet. Därför uppmanar jag er att leva ert karisma med förnyad kraft och kreativitet, att tolka de andliga behoven hos dagens kvinnor och män och att bära fram den alltid aktuella skatten av tro och kyrklig tradition till dem, på samma sätt som Vandringens initiativtagare gjorde för sextio år sedan. Följ deras exempel i kreativitet, mod och frimodighet, i barnslig lydnad mot Kyrkans herdar och i outtröttlig iver för själarnas bästa och frälsning.
Må Jungfru Maria, som inspirerat den Neokatekumenala Vandringen, som en Moder gå i förbön för er och styrka er på helgelsens väg och i spridandet av Evangeliet om hennes älskade Son till alla människor.
Jag önskar er alla allt gott och försäkrar er om mina böner och min välsignelse.
Kevin Kard. Farrell
Prefekt

