Kiko Argûellos vittnesmål. Pingst 2025

Jag heter Kiko Argüello och tillsammans med Guds tjänarinna Carmen Hernández är vi initiativtagare till den Neokatekumenala Vandringen, en församlingsbaserad form av kristen initiationsväg som – genom katekes, Guds Ord och sakramenten levda i en gemenskap – leder människor till en mogen tro och broderlig gemenskap.

Jag är en spansk konstnär. Under min tid på universitetet, efter en existentiell kris, fick jag ett djupt möte med Herren, som kallade mig att lämna allt och gå och leva bland de fattiga. Senare har Gud gett mig nåden att få ställa min konst i den nya estetikens tjänst i Kyrkan. Jag flyttade till kåkstäderna i Madrids utkanter, i spåren av den helige Charles de Foucauld: att leva Kristi dolda liv, att leva som den Heliga Familjen i Nasaret.

Carmen Hernández, en kemist och teolog, som sökte en grupp att resa med på mission till Sydamerika, träffade de fattiga som samlades i min barack, och blev så berörd att hon bestämde sig för att själv bo i en barack nära vår. I kåkstäderna såg vi hur den Helige Ande skapade gemenskap mellan romer och människor som levt mycket trasiga liv. Vi såg Guds fria kärlek uppenbarad i Jesus Kristus för människans frälsning, för att lyfta henne ur ångest och synd. Denna Guds närvaro mitt bland de fattiga hade den Helige Ande förberett för sin Kyrka. Mitt i de fattigas verklighet upptäckte vi en unik teologisk-katekumenal syntes, som skulle bli grunden för den Neokatekumenala Vandringen.

Det är en vandring som Gud har gett sin Kyrka efter Konciliet, för att öppna ett kristet initiations­itinerarium inom församlingarna, likt det som den urkristna Kyrkan hade – i etapper – där den moderna människan kan födas till det nya liv som den uppståndne Kristus har fört med sig genom sin ankomst. Denna vandring för kristen fostran levs ut i små gemenskaper, som en bild av den Heliga Familjen i Nasaret, så att det frö vi har fått i Dopet kan växa till sin fulla mognad.

När jag tänkte på denna pingstvaka ställde jag mig flera frågor: Hur når man i dag den ateistiske människan som inte längre har någon tro? Vad innebär det att vara kristen? Vad innebär det att älska? Evangeliet påminner oss: «Älska varandra så som jag har älskat er. På detta ska alla förstå att ni är mina lärjungar” (jfr Joh 13:34). ”… om ni är fullkomligt förenade, ska världen tro” (jfr Joh 17:21) – den sekulariserade människan ska då tro. Det handlar alltså om att älska i denna dimension: i kärleken till fienden. Kristus lät sig dödas för oss och för vår skull – vi som var hans fiender: kärlek till fienden. För att nå fram till denna kärlek, till en mogen tro, har vi upptäckt att det är nödvändigt att påbörja ett initiations­itinerarium i en gemenskap.

Jag har målat en liten ikon av Jungfrun, eftersom denna Vandring har inspirerats av den heliga Jungfru Maria. Originalet finns i ett kapell i Madrids katedral. På denna ikon står det: ”Det behövs kristna gemenskaper som den Heliga Familjen i Nasaret, som lever i ödmjukhet, enkelhet och lovsång: den andre är Kristus.” Det behövs gemenskaper där de kristna kan bli mogna, för att fullgöra en mission mitt i en sekulariserad värld och forma en gemenskap som Kristi uppståndna Kropp, där den andre är Kristus.

Vandringen, som en kristen initiationsväg, bygger kristna gemenskaper i församlingarna, bestående av familjer, unga, äldre, människor både nära och långt från Kyrkan. Den deltar tillsammans med stiften i Jubelårets olika uttryck, övertygade om att detta år är ett särskilt tillfälle för ett verkligt möte med Jesus Kristus – ett möte som kan ge oss och dagens värld det hopp som vi så djupt behöver.

Den Neokatekumenala Vandringen har väckts av den Helige Ande, vilket alla påvar har bekräftat, för att bistå Kyrkan i evangelisationen under det tredje årtusendet. Vi är mycket tacksamma mot Herren och Jungfru Maria, som har velat denna Vandrings födelse, för valet av den nye påven, Leo XIV. Påvarnas stöd har alltid varit avgörande för Vandringens utveckling.

I Vandringen finns det så många unga, och utan tvekan är ungdomarnas Jubelår, i början av augusti, det mest efterlängtade. Tusentals ungdomar kommer att anlända till Rom, tillsammans med sina kateketer och sina biskopar. Efter mötet med Påven kommer de att ha en kallelseträff med oss, för att få hjälp i sin kallelse­urskiljning. Vi är övertygade om att Påven Leo XIV:s ord i sin uppmaning under Regina Coeli på kallelsernas dag, ”Var inte rädda”, kommer att bära rik frukt.

Kiko Argüello – Pingstvaka 2025