Vår översättning av artikeln publicerade med tillåtelse av In Terris
Neokatekumenala Vandringens symfoniorkester har uppträdde i Rom, i Auditorium Parco della Musica, inför en fullsatt sal av troende och med närvaro av ärkebiskop Rino Fisichella, prefekt för Påvliga rådet för Ny Evangelisation. Konserten var tillägnad de oskyldigas lidande och den återlösande offerdöden av Messias.
av Miguel Cuartero Samperi
Med anledning av Familjernas Jubelår hölls en särskild konsert i Rom, i Auditorium Parco della Musica, sal Santa Cecilia, framförd av Neokatekumenala Vandringens Symfoniorkester. Vid evenemanget deltog bland andra den kanadensiske kardinalen hans excellens Marc Ouellet, emeriterad prefekt för Biskopsdikasteriet och tidigare Ordförande för Påvliga Kommissionen för Latinamerika, samt ärkebiskop Rino Fisichella, ordförande för Dikasteriet för Ny Evangelisation och ansvarig för Jubileets arrangemang. Även ärkebiskop Giampaolo Crepaldi, emeriterad biskop av Trieste, var närvarande. Publiken bestod av gemenskaper från Rom och Lazio, präster och seminarister från Italiens Redemptoris Mater-seminarier samt pilgrimer från Spanien, Panama och Brasilien.
En orkester till tjänst av den nya Evangelization
Neokatekumenala Vandringens Symfoniorkester (OSCNC) grundades år 2010 av Kiko Argüello och består av 180 musiker från olika länder, som ställer sin professionalism till förfogande för den Nya Evangelisationen. Orkestern föddes med syftet att förmedla evangeliets budskap genom musikens skönhet och harmoni. En sammansmältning av evangelisation och konst som Neokatekumenala Vandringen, genom sin initiativtagare, alltid har värnat om (det räcker att nämna hans konstnärliga verk och den så kallade ”nya estetiken” som präglar seminarierna, katekumena och Domus Galilaeae, ett andligt centrum beläget på Saligprisningarnas berg i Galileen). Orkesterns dirigent är Tomáš Hanus från Tjeckien, som lett konserter på scener över hela världen och från och med säsongen 2025/2026 är chefsdirigent för Islands Symfoniorkester. Hanus är far till åtta barn och själv medlem i Neokatekumenala Vandringen.
Sedan 2010 har Neokatekumenala Vandringens Symfoniorkester uppträtt på scener världen över. Resan började i Vatikanens Nervisal, där orkestern spelade inför påven Benedikt XVI. Därefter har OSCNC gästat städer som Jerusalem, Paris, Madrid, New York, Boston, Kraków, Tokyo och Budapest, för att nämna några av de mest betydelsefulla. Särskilt gripande var konserten 2013 i Auschwitz, där orkestern spelade intill det forna koncentrationslägret till minne av nazismens offer som miste livet under Andra Världskriget.
De oskyldigas lidande och dagens martyrer
Det är just till de som lider, och i synnerhet till Jungfru Marias lidande under korset, som Kiko Argüello, initiativtagare till Neokatekumenala Vandringen tillsammans med Carmen Hernández, har velat tillägna det verk han komponerat: ”De oskyldigas lidande”. Symfonin är uppdelad i fem satser och utgör ”en stor meditation över Jesu döds mysterium och över hans moders djupa smärta.”
Det sista satsen, Resurrexit, svarar på smärtan och klagan i symfonins inledning genom att förkunna Kristi uppståndelse. På ‘De oskyldigas lidande’ har följt en andra symfoni med titeln Messias – som enligt Kiko Argüello – är en respons på lidandets skandal och är tillägnat alla dagens martyrer, de som i vår tid återspeglar Kristi gestalt som det slaktade lammet, som ger sitt liv för världens frälsning.
En ”symfonisk dikt för piano, kör och orkester; en triptyk om Kristi passion och lidande, tre episoder i Frälsningshistorien tonsatta”: Isaks offer, uppstigningen till Golgata och Kristi offer. Messias framfördes första gången i Trieste 2023. I Rom har orkestern för första gången presenterat båda verken under en och samma kväll.
Kiko: ”Ensamhet håller på att bli den största sjukdomen i Västvärlden”
I sin inledande hälsning presenterade Kiko Argüello, åtföljd av Ascensión Romero och fader Mario Pezzi, evenemanget och talade om familjens betydelse i dagens samhälle och citerade de tre senaste Påvarna. Kiko framhöll som en frukt av Vandringen att det finns så många stora familjer som är ett tecken på och ett vittnesbörd om Evangeliet i ett samhälle som har förnekat sina kristna rötter.
”Med anledning av Familjejubileet är jag glad över att kunna tacka Gud för så många stora familjer, fulla av glädje och liv på den Neokatekumenala Vandringen. De utgör ett hoppets ljus i detta samhälle som, efter att ha avsagt sig sina judisk-kristna rötter, har stängt sig för livet och lett oss in i en demografisk vinter, som Påven Franciskus sa. I dag är familjen ett tragiskt problem […]. Familjen håller verkligen på att förstöras över hela världen. Äktenskapet förstörs genom att skilsmässor godkänns, öppenheten för livet förstörs genom abort och de äldre genom att eutanasi gynnas. Påven Johannes Paulus II sade flera gånger: ”Det som en gång var synd har idag fått medborgarrätt. Men Guds kärlek är större än vår synd. Äktenskapsbrott och skilsmässa förstör familjer och de barn som drabbas av följderna; antalet ensamma gamla ökar; mänsklighetens framtid är beroende av familjen, sade Påven Leo XIV”.
Det är sant, för i den kristna familjen, där barn föds och formas, sade Jungfru Maria till sin son: ”De har inget vin”. Hon sade det också till oss: att människor behöver leva sin tro i en gemenskap, eftersom de är ensamma. Ensamhet håller på att bli den största sjukdomen i Västvärlden och en ny form av fattigdom håller på att uppstå. […] Och när vi sedan ser vad som händer i Europa och över hela världen inser vi att det är en enorm nåd som Gud har kallat den Neokatekumenala Vandringen till, det vill säga att göra den ömsesidiga kärleken närvarande i en gemenskap: ”Älska varandra så som jag har älskat er, och av denna kärlek skall alla veta att ni är mina lärjungar” (Joh 13). Detta är den kristna familjens uppdrag, ett eskatologiskt uppdrag: att visa världen att kärleken finns.
Den kristna familjens uppdrag i dag: ”att föra Kristus till människor”.
”Den kristna familjen”, säger Kiko, ”har som uppdrag att föra Jesus Kristus till världen. Vittnesbördet från så många familjer som är öppna för livet är ett tecken på Kristi uppståndelse som övervinner själviskhetens och dödens barriärer. ”På Kristi himmelsfärds högtid kan vi fråga oss själva: ”Hur kan vi öppna himlen för denna generation som har övergivit Gud, för den sekulariserade människan som inte längre går i kyrkan? I dag, när ingen vill ha familj eller barn, är ett äktenskap som är öppet för livet ett tecken som förkunnar uppståndelsen, vars kraft bryter igenom den barriär av själviskhet som omger människan. Det är därför en familj med många barn är överraskande. De är en proklamation av tro, en proklamation av Evigt Liv. Gud kallar kristna familjer, i likhet med familjen i Nasaret, att föra människor till Jesus Kristus”.
